Är det inte spännande att ett gäng ganska o-charmanta herrar som blåst ett stort bolag på en massa miljoner, själva blir belönade med så många kronor och ören att de aldrig mer behöver lyfta ett finger…….Inget konstigt, andra gubbar därute vaktar och släpper till, eftersom det snart kommer att drabba dem. Jag känner mig avundsjuk, så in i helvete!!! Själv jobbar jag 24/7, betalar skatter, sociala och räkningar perfekt, fatta hur sjukt suuuur man blir. Om jag skulle klanta mig, finns inga fallskärmar, som skyddar oss entrepenörer, snarare tvärtom. Vi måste genast avsluta vårt Telia abonnemang och ansluta oss till ett annat gubbträsk, som håller varandra om ryggen och ljuger rakt in i rutan. Och som ”stilexpert” vill jag påpeka att dessa extremt rika gubbar verkligen har råd att vara miljövänliga i sin kostymering – skräddarsy. Alla borde gå till Bauers och sy – slowfashion – få något som sitter bra och tyger från anständiga leverantörer. Nu ser det ut på ett annat sätt. Dessa überrika herrar bär ofta urusel konfektion, som sitter illa och för långa byxben och ärmar. Gärna tjocka, billiga skor med rågummisulor till kvällen – såg mång miljonären Lars Nyberg i både usel kostym och B-skor vid ett högtidligt tillfälle. Dessa herrar skulle verkligen ha råd att klä sig i handgjort skrädderi och se till att herrskrädderiet på högsta nivå kan fortsätta. Med deras rikedomar, så är det en fjärt i rymden. Jag tycker att det tillhör en kultiverad rik människas ansvar att gynna de bästa av alla hantverkare. Gjort för hand är det mest exklusiva av allt. Men gubbarna har hellre feta bilar och stora motorbåtar, för att visa sina rikedomar. Väldigt tacky och okultiverat!
Har nu börjat koordinera alla tyger jag tycker om och har provmetrar av. Utefter tygval skapar vi nya modeller. Blev inspirerad av de isländska kreatörerna, som jobbar med Slowfashion. Bättre tyger, ha kvar de bästa modellerna och höja priserna något, eftersom kvaliteterna blir mer exklusiva, därmed bättre hållbarhet. Det innebär att plagget har ett längre liv och blir klassiskt. Vi håller ju inte på med mode, vi vill att våra plagg ska leva länge och inte hamna i soptunnan. Dessvärre tar det tid att utveckla det. Först måste man visa marknaden att klänningar och toppar är snygga och har bra passform, samtidigt som plaggen inte får vara dyra. När man väl visat att plaggen funkar och kunderna tycker om plaggen och fortsätter köpa samma klänning i olika tyger, då är man hemma och kan höja kvaliteten. Det känns mycket bra. Snart kan vi även ha råd att fråga vart tygerna kommer ifrån och dissa material, som har usel bakgrund och billigt pris. Som vi alla vet rimmar billigt och anständighet illa. Lyckan vore ju att kunna sälja dyrare plagg av material, som är tillverkade av fabriker med både socialt och ekologiskt tänk.
Fick den nya boken ”Den dolda kvinnomakten” tillsänt mig av Atlantis flotta Peter Stenson. Varfördå kan man undra, jo det finns en essä om Marg von Schewrin – Märtha Skolans urmoder. Som flott slottsfru på Skarhult i Skåne öppnade hon hushållskola för fina flickor, så att de skulle bli ett gott parti. Är också nyfiken på resten innehållet. Boken handlar om slottsfruarna på slottet Skarhult. Ett annat intressant kapitel i slutet av boken redogör för nutidens slottsfruar, hur hårt de jobbar…..återkommer när jag läst boken. Tänkte läsa den i påsk
.
Har ägnat dagen åt att rensa bland hängare och tygprover, dissat och hissat. Säcken ska snart knytas ihop. De utvalda och inköpta materialen ska bli provmodeller och sedan säljprover.
En speciell process, som alltid är lika rafflande. Ska våra kära kunder tycka om mina tygval eller inte. Är extremt noga med att jag ska tycka om tygernas mönster och färger själv. Skulle inte fallet vara så, då är det dags att sluta. Man måste kunna stå för sina val, vilket är en tes, som alltid borde vara självklar.
8
Kommentera