Ramadan heter Ramazan på turkiska. I år började den 28/6 och avslutas 27/7. Enligt gammal tradition fastar man från solens uppgång till solens nergång. Det innebär varken mat eller dryck från c:a 4.30 på morgonen till 20.30 på kvällen. Middagsfesten kan börja då kanonskottet ljuder över byggden. Våra turkiska vänner är lite dizzy om dagarna. Frågade en kamrat hur han egentligen äter, eftersom jag inte ens kunde bjudanpå ett glas vatten i den 35 gradiga hettan. Då går det till såhär i hans värld. Kl 20.30 startar middagen, går till sängs vid 24 tiden, ställer klockan på 3.30, för att hinna äta ett mål mat innan solen går upp – vilket annonseras av kamraten i minareten. Efter nattmålet kryper han till kojs igen, sover några timmar, för att sedan gå till jobbet som vanligt. Det enda jag blir lite orolig för är hur det går ute i den vanligtvis galna trafiken, nu när folk är både hungriga, törstiga och lite dizzy.
Turskisk Gazpacho
Nu har jag gjort om den traditionella gazpachon. Har uteslutit bödkrutoner och ströbröd för den ”matiga” känslan och kyckling buljong. Min kalla grönsakssoppa innehåller endast grönsakerna, olivolja, rödvinsvinäger och lite kryddor. Idag åkte även gårdagens överblivna haricovert och lite lunchsallad ner. Det är bara att experimentera och göra sin egen variant. Hos oss blir den lite annorlunda varje gång. En fantastisk rätt, som passar året runt och man ska inte glömma bort hur extremt nyttig den är.
Grannbad
Vår flotta granne, som bor i mer eller mindre ett palats, låter oss bada på sin privata brygga. Idag var det premiär för en timmes solning med våra gamla solstolar. Ingen av oss är speciellt förtjust i att ligga och sola nuförtiden. Däremot gillar jag att vara solbränd, en ytterst skum ekvation. Vi solade mellan 16 – 17.20, perfekt tid i vår värld.
Kommentera