Min nya slev är ljuvlig att röra och blanda med. Jag förstår precis vad vår väninna kocken Asli menar. Den är ett fundament i den turkiska kokkonsten, även händerna. Jag använder hellre mina rena händer i matlagningen än en massa olika instrument att blanda och puffa med. In i det längsta får händerna duga. I Turkiet säger man om det är riktigt gott att maten varit rörd av kockens fingrar. Det intressanta är att alla händer gör olika. Ett recept som lagas till med exakt samma mängder och råvaror av olika händer smakar olika. Och sleven kommer fram när det är varmt i grytorna och så är det ju för det mesta. Ska nu söka upp några slevar i det korrekta sträslaget, som bara blir finare för varje gång man använder det. Min nuvarande variant är gjort i ett billigt träslag, som lätt spricker, kanske en snabbkultiverad björk från Ryssland.
Igår såg jag något jag aldrig sett förut. Stens mamma Stina tvättade honom en lång stund. Mor är nog 5 år och son 4 år. Vanligtvis fräser hon mest mot Sten och bedårande Mini. Hon gillar att styra och ställa. Hon har snott Stens nattplats, istället sover han på mig. Mini är något större, så han får ha sin säng ifred. Intressanta iakttagelser, katterna tänker själva och har huvudet på skaft.
Igår ringde en trevlig frilans journalist, som gjorde en enkät om vad unnar du dig. Jag kom genast på att jag använder inte det vokabuläret. Vadå unna sig, jag gör någorlunda det jag vill inom mina ramar. Vill jag ha ett läppstift för 350 kr, så köper jag det. Men nu är det så att jag vill aldrig ha det, men har absolut inget emot när andra köper det. Äter och dricker vad jag vill. Tackolov är jag inte slav i det Lutheranska Folkhemmet och lider inte av dödssynden Avundsjuka. Efter en stund kom jag på något jag unnar mig och vill ha mer av är TYSTNAD. Att vara fri och få sitta ute i och lyssna på suset i träden, eller hemma på kammaren då det är knäpptyst, möjligen lite Musse snörvel är lyx för mig, inte en ny handväska för 45.000. Jag är så jävla trött på all ”musik”, som spelas till höger och vänster, i butiker, på hotell, på badstränder, på krogen, ja precis överallt. En massa musik, som är avpassade för tonåringar på ställen där tonåringar ej befinner sig. Man matar oss vuxna människor med skränig populärmusik, som får oss att tro att vi gillar det och att vi känner oss ungdomliga. Jag känner mig bara urgammal då jag lyssnar på alla nya coola DJ:s, som spelar sin samplade musik för 35.000 ungdomar på en arena. Det är ungefär som när Moderaterna har upptaktsmöten med en massa disco och medelålders högutbildade människor uppför sig som en skock sköna dagisbarn. Jag får ingen respekt alls, man tror att man är folklig, men not, bara barnslig. Jag vill ha vuxna politiker inga ungdomliga folkliga personer, hellre nördar, som är belästa, kan räkna, har empati och inte tänker egoistiskt. Helt enkelt människor, som måste ha lite tystnad för att tänka. Som det är nu, är tanketimmarna alldeles för få, hjärnan upptas av en massa innehållslöst skval, blääääää! Fram för tystnaden.
Har städat hela huset idag, en gång i veckan är en nödvändighet här. Det blåser in en massa damm och katthåren yr. I hörnor spinner spindlarna fina nät. Sten blir alltid misstänksam då dammsugaren och skurborsten tittar fram.
Turkiets flashigaste skallerblaska följer alltid upp Haute Couturen med stora bilder från visningar och foton på publiken. Väldigt intressant, för det är helt andra bilder än de vi får se i svensk media. Inte så konstigt kanske, eftersom de rika turkarna, som syr hos dessa fina modehus har så extremt mycket pengar och vill dessutom att det ska synas. Tvärtemot våra svenska regler. Så fort någon sticker ut lite extra nan det osa surt i buskarna.
Kommentera