Hade det stora nöjet att bli intervjuad av den legendarsika journalisten Christer Olsson. Jag har läst hans artiklar under 40 år, Vecko Revyn, DV och Expressen. Det var han som värvade flotta Susanne Ljung på 80-talet. Vi hade en mycket trevlig pratstund. Det är härligt att träffa en initierad och kunnig person. Denna artikel kani ni läsa i Expressens Söndagsbilaga 14/9.
Här vilar inga ledsamheter. Var uppe i ottan, tog tuben till UR/SVT, för att göra röstpålägg. Detta sker nere i TV-husets kulvertar. Ljudknikern Christina blev nöjd, tackolov, för det kunde ju lika bra bli dåligt. Träffade min snygga manliga kollega Riccardo för första gången. Det blir bra med ett dekokratiskt program, där innehållet kan intressera både damer och herrar.
Mitt inlägg från igår om filmeriet är plötsligt borta, ibland tar zyberrymnden över. Hösten har kommit till Stockholm på allvar. Det märker jag, för mina ögon rinner extra. Det är inget kul då man filmar utan maskör/Stödberg. Jag måste dutta själv, vilker sinkar tiden. Finns Stödberg på plats är uppstår inga sådana problem. Dessvärre anser inte kära UR/SVT att det är nödvändigt, för denna typ av mer eleganta produktion. Det är konstigt att det idag 2014 fortfarande anses ytligt och onödigt med smink i rutan. Vi filmade på Tystagatan där champinjonerna frodas. Konstigt att inget hembiträde varit ute och plockat dem och bjudit sin husbonde på en riktigt god svampstuvning! Nästa anhalt Stadshuset, är omringat av turister, härligt att så många orkar ta sig upp till Norpolen och inspektera våra fina byggnader.
Efter en fullmatad filmdag, följde en ’premiärafton”. Först var det boksläpp på underbara Pamela Anderssons ” Jag ska inte dö idag”. En fin tillställning på Hotell Biirger Jarl. Nästa flotta event var galapremiären av Colin Nutleys ” Medicinen” där jag varit med på ett hörn och gjort kostym till Fröling, Maria.Lundqvist och Helena. Fina skådespelarinsatser och mycket trevlig efterfest på hotell Kung Karl.
Johan Hellström/Axéns
Hem via station Östermalmstorg.
Dagens filmeri i Hagaparken fick avslutas innan utsatt sluttid, regnet gjorde sig tillkänna. Somliga hatar regn. Satte mig på huk under ett litet tak, vips hoppade Musse upp och placerade sig i mitt hukade knä för att söka skydd för några ynka droppar. Jag är ju van vid gamla Mysan, som inte brydde sig om det var taskigt väder. Synd att jag inte har Bulldog längre, för uttrycket ”Sådan hund, säda herre” hade verkligen psssat fint. Bulldog fejan är verkligen på sin plats.
l
Kommentera