Från i fredagskväll tills nu, då jag pustar ut en stund, har jag ägnat mig åt att göra en stor familjemiddag. En av mina bröder fyller 60, och önskemålet var turkiska smaker. Det krävs lite logistik att laga mat till 13 personer, noggrann planering med vad som ska lagas och inköpas. Fredagsdagskvällen ägnades åt inköp, marinering, efterrätt, strykning och röj. Igår blev det mer inköp, dukning och tillagning av alla rätter: vinbladsdolmar, kanelkyckling, lammbullar i tomatsås, cherkesisk kyckling, potatissallad, tabouli, linssallad, spenat och hummus. Klockan sju kom gästerna och gick vid ett tiden. Vi tycker om diska och rensa upp samma afton. Hatar att gå till sängs och ha ett grisigt kök, som väntar. Det får bli sent, för Musse måste få en rejäl nattpromenad. Idag har jag tömt diskmaskinen, putsat lite glas och röjt bort det sista. Planerar inför kommande vecka i ateljén och möten om stil och ny musikal.

Lilla Boston Boris hjälpte till med disken.

Email

Facebook

Linkedin

Twitter

Google

Idag var det dags för en tur till kollegorna på Östgötateatern i Norrköping. Dagens möten handlade om form, snitt, mask och peruk, mina specialiteter, tillsammans med de skickliga ateljéerna. Maken repeterar 8h, så Musse får följa med. Det var två år sedan han tog tåget söderut. Oftast gick det bra och vi kom ofta fram i tid, men ibland blev det taxi från Hässleholm till Malmö, skit man får ta. Andra dagar, speciellt under vintern, leddes tågen till Malmö över Västerås, en tur, som jag klivit av innan den startat – typ 10h på tåget till fullpris. Ibland undrar man vilka klantskallar, som bossar över landets infrastruktur, som är mycket sämre än i Turkiet. Där finns det alltid en liten buss, som tar en någonstans och ett välutvecklat flygsystem. Nåja, idag funkade tågen utmärkt, både x2000 och panchoulinjen hem. Musse kände sig något obekväm i kundvagnen mot Norpan, där vi hade sällskap av 7 andra mycket fina hundar, mattar och hussar. På hemvägen var det minimal kupé och sällskap av fin svart jaktlabbe herre och trevlig matte, mycket fin övning för Musse – att tagga ner.

Äntligen hemma!

Email

Facebook

Linkedin

Twitter

Google

Ibland måste man ut och mingla, både kul och viktigt, möten med människor helt enkelt. Fortfarande är ju det personliga mötet oslagbart. I onsdags fick underbara konstnärinnan Bea Szenfeld ett stipendium av den generösa när maten Sven-harry på 100.000 kronor. Så glad jag är för denna fina kollegas skull. Nu kan hon utveckla sin konst och form, utan att ha panik. Igår var det en annan fantastisk kvinna, Gunilla Arhén, som firade 30 år med sin makalösa stiftelse Ruter Dam på anrika Grand Hotel. Innan Grand Hotel hann jag med ett litet mingel hos Victoria Skoglund, på hennes advokatbyrå i city. En afton med de mest i inflytelserika kvinnor i vårt avlånga land. De flesta har dessutom chefstränats av fru Arhén. Dessvärre går kvinnokampen bakåt i vårt land. De flesta av oss tror inte det, men så är det.

Bess makalösa pappersklänning.

Härligt att slippa den sedvanliga rappmusiken.

Email

Facebook

Linkedin

Twitter

Google