Idag avslutade jag mitt medlemskap i H&M Club. Jag har handlat för mindre än 2000 kr detta år (andra år kan det vara 20.000 p.g.a. någon film eller teater) och får då betala 60 kronor för ett medlemskap. Är H&M Club en klubb för rika? Jag vill verkligen inte betala något till ett företag, som är så extremt framgångsrikt. Har lite alla möjliga medlemsskap typ, Lindex, Apoteket och några till, ännu har jag inte fått en räkning för att jag handlar för lite….dålig kundvård.
Gillar inte att ha hål på strumporna. Dagens tjocka dyra svarta strumbyxor går alldeles utmärkt att laga då de spricker utmed tårna. Det spelar ingen roll omtårna är välmanikyrerade, slitaget mot skorna är oundvikligt. Det är bara att ta fram sykittet och sy igen hålet, gärna från avigan, så är strumpan som ny. Ursäkten, jag kan inte sy finns inte. Alla kan sy lite, annars är det bara att öva lite, övning ger nämligen färdighet.
Har spenderat dagen i damm och sopor. Under tiden färgades en fin Holtblad kofta i ljust lila, varför kan man undra…Tyvärr har den vackra puffärmade koftan fått fläckar på framstycket, som ej vill ge sig, säkert rövin. Vad göra, jo, gå till Wirströms och köpa lite färg som biter på 100% ull, kasta koftan kommer ej på tal, välgörenhets butiker är för fina för en lyxkofta med mycket liten fläck och lyxkomissionsbutikerna tar ej plagg med fläckar om det inte är något av superieur klass. Nåväl min kofta fick vila i ett svart bad,
undertiden jag rev runt i källarfärrådet. Efter diverse sköljningar och tvätt, antog koftan en militärgrön nyans. Jag är nöjd, kommer att använda den. Detta är en form av återvinning, som jag tycker ALLA borde göra. Plötsligt har man ett plagg som funkar, antagit en ny skepnad och tar inta bara plats.
Idag skall det röjjas i källarförråd, flyttas om i en bokhylla och färgas en Holtblad kofta. Den fina koftan har fått en fläck, som inte ger sig. Ska bada den i svarta havet och se vad som händer. Mer om den processen lite senare. Hann äve träffa den andra granntanten Karina och Kim i agilitygården. Hundgården har fått ny skepnad, vilket resulterat i att somliga kamrater, som använt den till sin personliga toalett har avvikit. Skönt, för då slipper vi sjuka hundar.
Nu har jag äntligen anslutit mig en gång till på Instagram. Förra gången, 2 år sedan orkade jag inte, men nu verkar det kul. Panchou Tanter måste pigga på sig och hänga med…hehehehe. Den andra tanten Karina är ju mycket mer hajj på detta. Min kära väninna Beata är här och har kurs och instruerar, mot en middag, tur att man har ett gäng unga väninnor, som kan hjälpa till i teknikens värld.
Kommentera