Fick ett så trevligt mail av Anna-Karin och hennes syster Hanna-Kerstin. De skulle gå ut en kväll och helt ovetande av vad den andra hade på sig, bar de båda två helt olika klänningar vår höst – 14 kollektion. Ett helt underbart sammanträffande, som glädjer oss oerhört, att två så snygga kvinnor vinglar ut på galej i våra plagg. Vi gärna se mer sådana bilder. Det är kul att se hur ni bär våra klänningar. Det bästa är att vi har ku der från 17 – 95 år. Många vill gärna ålders nischa in sig, gärna åt det unga rockiga hållet. Vi har valt en annan väg, att göra feminina plagg i färg och mönster, det bästa är att det är ålderslöst och gillas av många, oavsett ålder, socialgrupp och etnicitet.
Då var det dags igen, att djupdyka ner i vår – 16 tygdjungel. På PV kan man vingla runt i 6 hallar och botanisera bland fabrikanter, tillbehör, skinn, trådar, trenbyråer, mönsterkonstnärer, tyger av alla de slag och en mängnd trevliga agenter och tillverkare. Idag har vi varit på avtalade möten, träffat våra ordinarie leverantörer av tyger, vissa med skandinaviska agenter och andra utan. Som vanligt koncentrerar vi oss på mönster och färg, eftersom utbudet i vårt land av denna vara är minimalt. Våra kunder gillar lite färg och form, vilket är otroligt trevigt, eftersom vi vurmar för det. Dagen har varit topp, dagen avslutades med en middag runt hörnet och tidig hemgång. Imorgon är det upp med tuppen som gäller – som vanligt, trots att Paris lockar med trevligt nattsudd. Men vi är här i tjänsten och när vi är här privat, behöver vi aldrig gå hem…hehehehe.
En resa till Paris utan ett besök hos Pacifique, på 35, rue de Belleville känns aldrig bra. Kvällens måltid intog vi på favorit kinesen, med de bästa ”raviolis”: dumplings, gyozor och friterade nems. Alltid lika gott och förhållandevis billigt. Några Granntanter runtom i Sverige känner igen er, för det var där vi lunchade i Paris i höstas på Granntantsturen till Paris.
Dagen har ägnats åt att titta på mode i alla möjliga former. Vi har vandrat i 6:e hela dagen och tittat in hos mer eller mindre flotta konfektionärer. Besökte Margiela, Gallianos första kollektion för Maison Margiela hängde där, tyvärr inte så fin, i min värld vill säga. Besökte även Marina Rinaldi, Max Maras undermärke för högklassigt mode för damer med stl 42 – 52. Tyvärr fick de stänga butiken i Stockholm, eftersom alla med stl 44 och uppåt helst vill vara 38, eller ska banta och inte shoppa något förrän de gått ner i vikt, vilket man inte gör då man känner sig ful. Jag handlade alla Lotta Bromés kläder där, då jag stylade henne inför Söndagsöppet för 100 år sedan. Hon fick supersnygga plagg, som var välsittande och eleganta. På varuhuset Le Bon Marché kan man se många stora modeskapares verk, likaså nya unga varianter, ett bra ställa för att få en överblick. Dagens besök var dock lite ledset, rean var inte slut och det var 1000-tals lyxiga plagg och skor på 50%. Kunderna var få, de flesta var nog som vi, nyfikna på nyheter och sömnadslösningar. Det är dock härligt att se mycket färg och fina mönster. Feminina klänningar, blusar och kjolar med vidd, volanger, blommor, prickar, abstrakta mönster, spets och glitter. Snygga sömnadslösningar, fina tyger och superdyra plagg. Dock kan man bli lite förvånad över taskig sömnad, hos bl.a. Burberry och Valentino, vingliga midjor och asymetriska sömmar. Ibland kan små utflykter ge lite självförtroende, just i sömnadsträsket. Även de mest eleganta konfektionärerna har problem med sömnaden, tyvärr. Vi tittar mest på avslut, kragar, knapphål, blixtlås och fållar, riktigt nördigt. Det är där kvaliteten sitter. Det spelar ingen roll hur fina modeller eller härliga tyger man har, är passform och sömnad usel är det bara skräp, även om plagget har en elegant etikett.
Hotell frukost.
Surrealistiska glasögon utan glas.
Lite ledset på Le Bon Marché, vilket var ganska avfolkat.
Med kryckor och en Brompton cykel är man välekiperad med en semi invalid. Börjar få en insikt hur det är att vara invalidiserad på heltid – ett evighetspyssel, som tar över allt, eftersom man inte kan röra sig fritt. På Charles de Gaulle fick Johan excellent service med rullstol ända till RER-tåget in till Luxenbourg. Med hjälp av vår ihopfällbara cykel kan Johan röra sig fritt. Han bytte gips i fredags och foten ställdes vertiklat mot marken, tidigare var den riktad som en ballerinafot. Vi bor på den andra granntantens rekommendation, på rue Saint Sulpice och totalmyser. Kvällens middag är återigen på ett av Karina och makens fina tips, L’Atlas på rue de Buci. Här fick Johan sin favorit rätt, olika ostron.
Kommentera