Karaktärer växer fram

onsdag, 13 december, 2017 av Camilla Thulin

Ännu en fin dag tillsammans med mina kollegor på Östgötateatern i Norrköping. En av de få teatrarna, som har ateljéer och verkstäder kvar, de har sluppit outsourcing, vilket alltid är lite jobbigt, för alla inblandade. Dagens kostymprov var på Niklas, som ska spela Rossellini. Niklas är en ovanligt snygg man, som måste få lite hjälp att förvandla sig till en medelålders regissör med viss rondör och något tunnhårig. Med hjälp av tjockbody och maskavdelning, så kommer det att bli finemang. Här har vi jobbat lite workshopsbetonat, vilket innebär att jag har listor på alla scener och typ av plagg vi ska ha. Efter den listan plockar vi sedan på kostymlagret. Så idag har vi plockat ihop Roberto och jag känner mig nöjd. Givetvis ska en del ändringar göras och vissa färger ändras, klassiskt teaterarbetet, vilket är väldigt kul. Nu sitter Musse och jag på X2000 hem, förvisso försenat, som vanligt, men tåget tuffar på och snart anländer vi slutdestinationen.


Kommentera

Musikalvecka

onsdag, 13 december, 2017 av Camilla Thulin

Nu ä jag ute och reser – igen, just nu på tåget not Norrköping, som verkar funka, yippi! I förrgår flög jag till Jönköping, Smålandsmusikteater, som huserar i det nya fina Kulturhuset Spira. Där ska vi göra den klassiska musikalen On the Town med den fantastiska trion Rennie, Kalle och Hanna. Det var ett mycket angenämt besök. Träffade mina nya kollegor och fick rundvandring i huset. Det kommer att bli jätte roligt och dessutom få titta in i en ny stad för mig, som dessutom ligger vid Vätterns strand. Kom hem med flyget trots snöstorm, hejja Nextjet. Igår tog jag tåget till Norrköping och Östgötateatern, kostymprovningar, kaos hos SJ, 50 minuter sent, hem gick det dock bättre. Nu sitter Musse och jag, som sagt på tåget, igen och kommer förhoppningsvis fram i tid. Vi ska ha provning på Roberto Rossellini i musikalen Camera och plocka tidsenliga plagg till några filmer, som ska göras och ingå i vår uppsättning. 

Förberedelser inför flotta Maria Möllers julkonsert.

Scenografin till Miserablerna

Kostymprov på Christian Zell

Möte med trevliga regissörskan Eva Gröndahl.

Kommentera

Festerna Fest

måndag, 11 december, 2017 av Camilla Thulin

Igår var det nog 6:e gången jag var på Nobelfesten. De 3 första gångerna var som kommentator för SVT. Då får man hålla sig i skinnet och vandra runt på golvet innan honnörsbordet sätt sig. Sedan förpassas man till ballustraderna och vankar fram och tillbaka i väntan på sin sändningstid. Gång nummer 4 och 5 var makalösa, då var jag ansvarig för divertissementet med Romeo och Julia körens kostym, åren var 2009 och 2011. Vilket innebär möten under ett år och tillverkning av makalöst fina plagg. I år var det lite annorlunda. Granntanten och jag var bjudna till både prisutdelning och galamiddag. Ett evenemang, som föregåtts av planering och logistik, min tid har som vanligt varit ytterst limiterad – som vanligt! Men jag har ju vanan inne och blir nästan rastlös om saker och ting inte går i raketfart. Gårdagen ägnades också lite åt papper och bokföring innan min granne flotta frisören Anders Olsson, som är expert på flotta 60-tals uppsättningar. Han har varit frisör i 45 år och då vet man hur man gör old style och med style. Resten vet ni. Vi hade en mycket trevlig eftermiddag och kväll i Nobels ändå. Dock var vi tvungna att ta oss hemåt efter middagen, tjänsten kallar. Det går inte att komma trött och ouppmärksam på första möte med mina nya fina kollegor på Smålandsmusikteater, som huserar i Kulturhuset Spira vid Vättern i Jönköping.

Karina med trevliga Cia Jansson från Elle

I väntan inför snack med underbara Tara Moshizi.

Kommentera

Oj, vad tiden flyger iväg!

lördag, 9 december, 2017 av Camilla Thulin

Min tid är verkligen limiterad då jag är på resande fot. Jag blir trött av att fara och flyga. På kvällen blöder ögonen och helst vill man vara tyst. Har dock några goda vänner och väninnor i Malmö, som det är extremt trevligt att träffa, så det är bara att gå in i andra andningen. I förrgår bjöd  konstnär Falkman med make Nai på utsökt thailändsk middag och igår åkte jag hem efter lunch, för att kunna närvara på Johans premiär av My Fair Lady på Kulturhuset Stadsteatern. Innan dess blev det ett inhopp i ateljén, för att möta Svensk Damtidning och en av våra fina kunder och hennes vackra Nobel klänning. I nummer 51 får ni se vem. Idag lördag fick Musse äntligen träffa sin fästmö Aura och spendera helgen med henne, för matte och husse är totalt insyltade i jobb och Nobelleri. Min klänning är klar, Thomas håller på med den 15 meter långa uppläggningen. Gör, som den andra Granntanten, har bara ben, eftersom skorna sitter bättre och det blir inte så varmt, jag har säkert 5 lager av olika tyll, organza och stor underkjol. Annars ägnas dagen åt matshopping – kylskåpet är tömt, tvätt och papper. Imorgondagen är Nobelliserad och måndag morgon flyger jag till Jönköping och Kulturhuset Spira, nya äventyr, musikalen Om The Town, den med megahitten ”New York, New York is a wwonderful town”.

Malmö Operans galanta färgerna Susanne har gjort det igen, målat en japon i paljettfärgen.

Pippins farmor Berthes diskreta hår och coiffe.

Danskapten Tommy Englund provar in huvudbonad och mask.

Manus arbete med On the Town, inför måndagen.

Konstnär Falkman i sin ateljé.

Underbara hemgjorda vårrullar.

Kommentera

Rutiner

onsdag, 6 december, 2017 av Camilla Thulin

Som handelsresande i teatermaskineriet sedan många år tillbaka måste jag bo bra och ha rutiner. Just nu befinner jag mig i trevliga Malmö veckovis på provningar, Malmö Operan vårmusikal Pippin. Som snart 60-årig dam funkar det inte att bo halvdant, då man lämnar make och hund i sticket. Maken repeterar 14h per dygn och hund måste bo på Helenas Hundhotell, så hundliv funkar ej. Förr gick det att resa med tåg  och hund till Malmö, men nu har jag inte tid, eftersom man måste åka dagen innan, för att verkligen vara säker på att komma i tid, vilket innebär en hotell natt till – helt vansinnigt, vad är det som händer??? Att vara hemifrån ständigt och jämnt kräver stränga rutiner för min del, om jag ska stå ut. Samma hotell, denna sväng, hotell Renaissance, är nöjd, tyst, trevlig personal, bra stärkta lakan, täcke och kuddar, dun och stora rum man kan vara i och fin frukost, vad mer kan man begära. Jag känner mig hemma här, nu. Hämtmat hos japanska Hai på Davidhallstorg, samma rätter varje gång, personalen har lärt sig, the precidia…..toppen helt enkelt. Som tur är har jag några mycket goda vänner här i Malmö, som ibland har tid att förbarma sig. I det hela så är det makalöst fint att vara i Malmö, men just nu skulle jag helst vilja vara hemma med maken.

Fantastisk uppvisning av Pippin på vår kollationering igår!

Ett av landets vackraste apotek ligger i Malmö, bredvid Rådhuset, 1897.

Samma korridor.

Samma hämtmat.

Och frukost.

Är otrogen med ett annat teaterhus i Jönköping, Spira och Staffanowicz!

Kommentera

1 … 9 10 11 12 13 … 622