Negresco söndag, 9 februari, 2014 av Karina Ericsson Wärn Utsikten från rum 314 på mytomspunna hotell Le Negresco i Nice är som ett vykort. Medelhavet är azurblått. Palmerna vajar. I bukten Baie des Anges susar snabba motorbåtar fram. Västerut avtecknar sig bergskammen på Mont Boron som en skuggfigur mot den bländande molnfria himlen. Nedanför dess brant sticker udden på St Jean Cap Ferrat fram. Rum 314 är lika storslaget som utsikten. Väggarna är klädda i pärlemorskimrande siden,...
Långkok lördag, 8 februari, 2014 av Karina Ericsson Wärn Idag haver jag ägnat mig åt mat. Bland annat. Högreven som nattat över i en marinad bestående av rödvin, 2 nejlikor, 3 lagerblad, svartpepparkorn, 1 morot och lite selleri har brynts och lagts i gryta. Lite mjöl har pudrats över, det har saltat och pepprats. Sedan hälldes marinaden över, samt oxbuljong. Putter putter i massor av timmar. När det återstår en timme fiskar jag upp morot och selleri som kokat med och stjälper ned min...
Cynism signerad Grand Hôtel lördag, 8 februari, 2014 av Karina Ericsson Wärn Det sägs att hörnet Tjärhovsgatan/Götgatan vid Björns Trädgård är Sveriges "farligaste" plats. Att det sker fler brott på just denna lilla punkt än någon annanstans. Kanske är det så. Här hänger hemlösa, knarkare, tiggare, langare, ungdomar på jakt efter någon som är villig att köpa ut, papperslösa och en och annan allmänt förvirrad. Här delas det ibland ut kläder till den som behöver, ibland finns ett mobilt soppkök...
Planer och högrev fredag, 7 februari, 2014 av Karina Ericsson Wärn Denna dag har varit en dag fylld av planerande, samt fördjupning i sadomasochism. Arbetet kan uppenbarligen ta en vart som helst, som till 1969-talets Wien och blodiga happenings. Mer om detta längre fram. På vägen hem slank jag ner i Hötorgshallen och köpte högrev och lammnjurar. Högreven är nu skuren i bitar och lagd i marinad. Imorgon blir det långkok. Maken fixar...
Premiärtant torsdag, 6 februari, 2014 av Karina Ericsson Wärn I afton var det urpremiär på UNDER BELÄGRING skriven och regisserad av Marianne Lindberg De Geer. Scen: Lejonkulan, Dramaten. När jag gick dit hade jag ont i ryggen. När föreställningen var slut .... kände jag mig helt överkörd. Och hes. Som om jag suttit och skrikit. Allt var helt enkelt fruktansvärt exakt och ändå inte. Skevt som maktspel är. Så bra. Det läskiga är, att Marianne bara blir bättre och bättre. Vad händer...
