Nya chaussures tisdag, 24 mars, 2015 av Karina Ericsson Wärn Gårdagens omvärldsbevakning resulterade i en mängd intryck. Och nya skor. Spanade också efter en kappa. Men hittade ingen. Min fjorton år gamla trorjänare från Yohji Yamamoto behöver verkligen bytas ut. Kanske får jag göra som jag brukar med favoriter: sy upp en likadan! Får se. Idag står idel museibesök på programmet. Det ingår i min eviga research. Först skall jag se den stora Lanvin retrospektiven, därefter "Scandale" hos...
Äktenskap på franska måndag, 23 mars, 2015 av Karina Ericsson Wärn Äter lunch på en liten asiat vid Mabillon. Det är så varmt att jag sitter ute, med en spanande Kim vid fötterna. Bakom min rygg sitter en kvinna och pratar oavbrutet med ett sällskap jag inte heller ser. Pladderkvarnen är väldigt upphetsad. Och inte undra på. Hon berättar om hur hon får betalt av en man i sitt hus för att hålla ett öga på mannens hustru. Mannen (som är gallerist) är förstås otrogen med en, enligt...
Orientering med sällskap måndag, 23 mars, 2015 av Karina Ericsson Wärn Nämen vad är det här? Somnade som vanligt framför filmen jag och maken såg igår kväll. Och det var synd, för den var väldigt bra. Så länge jag hängde med i alla fall. En svart/vit goding med Lino Ventura och Jean-Paul Belmondo. Sedan slog nästa ovana till: vaknade FÖR tidigt på morgonen. Tvingade mig kvar i sängläge. Och där låg jag och var väldigt konstruktiv, tycker jag. Bestämde mig bland annat för att avsätta ett par...
Sällsynt middag söndag, 22 mars, 2015 av Karina Ericsson Wärn Ikväll bjöd maken på gravad lax med dillstuvad potatis. En rätt man ej finner på några franska menyer. Vansinnigt gott var det. Och dillen hade jag med mig från Stockholm på önskan från maken. Dill är nämligen hopplöst svårt att hitta här i Paris, liksom pepparrot....
Söndagspyssel i Paris söndag, 22 mars, 2015 av Karina Ericsson Wärn Morgnarna är min bästa skrivstund. Då tänker jag som klarast och har lätt för att formulera mig. Härom morgonen vaknade jag vid fem med en känsla av att ha glömt bort något. Mycket riktigt. Min idol Lotta Lewenhaupt hade bett om ett idiotsäkert stiltips att publicera i sin kommande bok. Och det där hade jag glömt, tills stiltipset helt enkelt formulerade sig som en pratbubbla inne i huvudet, knackade på och väckte mig. Fick sedan...
