Igår var jag på Svenska Akademiens utdelning av sitt Nordiska pris till författaren Agneta Pleijel. En varm och fin afton. Väninnan Danius möttes av de varmaste applåder. Och Agneta Pleijels långs tacktal var en briljant vindlande historia om det enda vi äger: vår förlust. Må nu akademien sansa sig, sluta använda pressen som en interntidning, och acceptera att en kvinna sitter vid rodret.
Kommentera