Full indiansommar råder i Paris. Sminket rinner på alla välmejkade modemänniskor, män som kvinnor. Eftersom jag gått kurs i konsten att sminka mig (jepp) hos kamrat Stödberg, sitter mitt ”naturliga” ansikte som berg. Gäller även den numera kraftiga ögonmakeupen. Det gäller att veta hur man ska göra, samt ha precis rätt produkter. Jag litar på Dior. Och Weleda när allt ska bort, samt ett hokuspokus ansiktsvatten som jag aldrig kan komma ihåg namnet på, men det gör inget, jag vet hur flaskan ser ut. Idag gick somligt på tok, inbjudan till Issey Miyakes visning var minst sagt missvisande. Skall man använd sig av Stockholmska parametrar så löd adressen ungefär så här: Stadshuset, Kungsgatan, ingång via Wasamuseet. Ja, ni fattar. Omöjligt. Vilket jag upptäckte först när jag nått Stadshuset (Grand Palais i det här fallet). Humöret föll och jag checkade ut mig själv från modevärlden ett tag. Intressant var det förstås att iakttaga alla andra förvirrade med obegriplig inbjudan i handen. Somliga klädda från topp till tå i Issey Miyake. Åt sedan lunch på en terrass på Boulevard Saint Germain, flanerade i solen, och tog därefter en siesta. Men nu börjar allt om igen. Jobberi jobbera. Tur att man har sina största intressen som arbetsuppgift. Konst och Mode.
Kommentera