Läser i dagens SvD/Näringsliv om hur kommunala bostadsbolag i Skåne festat för miljoner. Det har hänt att man druckit vin till en liten nätt summa av 600 kronor/person. Det blir ett antal stora glas. Så pass många att man garanterat blir lite yr i bollen. Och det på skattebetalarnas pengar. Jag älskar vin, och kan utan att behöva korsa fingrarna erkänna att drycken vin är ett område som jag ägnar mig mycket åt – både teoretiskt och praktiskt. Så mot vindrickande har jag inga invändningar. Däremot tycker jag att alkohol och jobb är en dålig kombination, och att dricka på skattebetalarnas bekostnad – det är bara totalt förkastligt. Därför är jag glad över att det på min arbetsplats, Kulturhuset Stadsteatern, råder nolltolerans. Något som absolut ställer till det när jag behöver bjuda influgna gäster på middag i samband med en utställningsproduktion eller liknande, då förväntas det mer eller mindre att man bjuds på ett glas eller två till maten. Men det går alltså inte. Förr fick vi bjuda LITE, vilket faktiskt var svårare att hantera som värdinna – att säga till en vuxen människa att du får dricka ett glas, men inte två. Nu är det bara att vara rak och bjuda på representationslunch eller middag, med tillägget att ”vill du dricka alkohol får du hiva upp ditt eget kreditkort”. Ikväll tänker jag dock låta mig bjudas rejält, hemma hos den andra granntanten.
Kommentera