I somras frågade koreografen Kenneth Kvarnström mig om jag ville skriva en text utifrån frågan ”Vad är dans?”. Kenneth Kvarnström är Danschef på Kulturhuset Stadsteatern och min kollega. Självklart svarade jag, och började fundera … och nedan hittar ni resultatet som publicerades i programtidningen för avdelningen Dans. Sugen på en dansföreställning?, klicka här.
När Isadora Duncan twerkade
Hade hon dansat i sin Eva kostym framför någon annans make hade jag kanske kunnat uppskatta föreställningen, kommenterade den italienska modeskaparen Elsa Schiaparelli händelsen i sin biografi. Året var 1919 och Isadora Duncan hade trängt sig in i Elsa Schiaparellis hem, slängt av sig kläderna, och naken utfört ett solonummer framför Schiaparellis förtjusta make William de Wendt de Kerlor.
Det är lätt att föreställa sig, att nakenheten så att säga skymde dansen. För övrigt så kanske Isadora Duncan bara åmade och kråmade sig. Vem vet. Vad vi vet är att scenen vid det här exklusiva framträdandet inte var stor. Elsa Schiaparelli bodde vid tillfället med maken och den nyfödda dottern i New York, i ett minimalt hotellrum.
Men vad är då dans? Var går egentligen gränsen, mellan kroppsrörelse och dans? Att promenera över gatan med svängande lemmar till ljudet av stadens brus och bilismens rytm, är det dans? Och att stå still, är det dans?
1963 presenterade den amerikanska dansaren och koreografen Yvonne Rainer verket Room Service. Titeln ger oss en tydlig vink om vad som utspelade sig inom verkets ramar. Room Service blev förstås genast ett slagträ bland dansteoretiker, som för övrigt stavade till postmodernism lång innan konstens teoretiker. I Room Service, hävdade en sida, pågick ingen representation av ett vardagsarbete, Room Service var arbete. Punkt. Men samtidigt dans, eftersom där fanns en kontext skapad av avsändaren Yvonne Rainer som 1965 lanserade ett eget manifest: No Manifest. Ett hopplöst projekt som de flesta manifest. För så fort man förnekar något, så blir man bunden av det man förnekar. No manifest innehöll bland annat uppmaningar som: no to moving or being moved, no to spectacle, no to style. Och inte minst: no to seduction of the spectator by the wiles of the performer.
Men åter till hotellrummet i New York. Att Elsa Schiaparelli benämnde Isadora Duncans rörelser i det där hotellrummet som dans, ett rum så trångt att två personer knappt kunde stå upp samtidigt, beror förstås på att det var just Isadora Duncan som naken svängde på höfterna. Hade det istället rusat in en städerska och ropat Room Service, slängt av sig kläderna och vickat på höfterna, ja, då hade nog polis tillkallats. Och det hela stämplats som något helt annat än dans. Personligen är jag övertygad om att Isadora Duncan twerkade, på det där hotellrummet i New York.
Twerking är en dansstil, där dansaren, som vanligtvis är en kvinna, står lätt hukande och bredbent och skakar sina höfter och stjärt, på ett sätt som kan uppfattas som sexuellt utmanande. Dansen kan även utföras stående på händer. En liknande rörelse där två personer gnider höfterna mot varandra, är grinding.
Bilderna. Isadora Duncan, Yvonne Rainer, Elsa Schiaparelli.
Kommentera