Kommer in från morgonens hundpromenad. Sätter mig till bords vid den av maken iordningfixade och framdukade frukosten. P1 står på. Slår upp datorn och börjar svara på mejl samt skapa ett utkast till en årsplan för styrelsearbetet. Och så kommer jag på: det är ju helg. Igen. Borde man inte vara lite ledig då? Stänger ner dokumenten och börjar läsa SvD i pdf-format. Känns som en bra ledighetsgrej, att hinna läsa dagsnyheterna ordentligt. En rubrik får tankarna att vandra iväg till ekonomin och utan att jag vet hur det hänt sitter jag nästa sekund och tittar på ett Excel-ark som har med mitt eget budgetarbetet att göra. Och i nästa stund har jag öppnat det digitala Trelloverktyget och smattrat ner en massa att-göra-nu punkter och avslutas-senast-sista-mars-kom-ihåg. Ett radioinslag om Mamma Mu väcker mig ur mitt arbetsläge. Tittar upp. Just det, ledig. Det är helg. Maken har utan att jag märkt det lämnat köket. Att vara ledig är helt enkelt inget som faller sig naturligt för mig. Och dettta är inte något koketterande, utan jag inser så smått att om man skall hålla länge – vilket jag gärna vill göra – då gäller det att lära sig att vara ledig. Ibland. Men hur gör man?

Här följer ett litet axplock från veckan som passerat.

Ovan & nedan: Besökt Konstnärernas Kollektivverkstad tillsammans med Beckmans.

Nedan: Sture Carlsson VD Kulturhuset Stadsteatern och Maria Patomella ansvarig för Konsten med stort K på Kulturhuset Stadsetatern ifärd med att inviga utställningen Kvarterets kvinnor.

Kim på väg hem från arbetet på Beckmans.

Vi har med värma och sorg tänkt extra på Benny Fredriksson som den 17 mars 2018 valde att säga adjö för evigt.

Ovan: En lugn hemmakväll! Nedan: Har undervisat också, tillsammans med Beverly och Ann-Sofie Back.

Nedan: Och så varit på vernissage hos ArkDes och sett utställning om Framtiden.

Och återigen en begravning. Kära Kati.