Jag har äntligen blivit av med ohyran, som äter ull och cashmire. Knepet är Naftalinkulor. Självklart finns de ej att köpa i Svedala och övriga Europa, det är gift. Har spenderat otaliga summor på verkningslösa produkter, som ekologiska feromoner, som drar till sig några stycken, absolut inte alla. Dyra sprayer, som halvfunkar. Cederträ olja, vilken känns mest som en romantisk dröm i storstan. Att ringa skadebekämpning med allt vad det innebär är värdelöst, för dessa små raringar kommer strax tillbaka, som ett brev på posten, i synnerhet då man bor, som vi i en gammal fastighet. Hittade plötsligt mina Naftalinkulor inköpta i Polen för ett halvår sedan, lade ut dem på strategiska platser, vips, så började flygfäna försvinna. Nu är de helt borta! Har därför jagat dessa kulor med ljus och lykta, men utan resultat. I Sverige är de förbjudna, likaså ute i Europa. Går in i alla snabbköp och järnhandlare dit jag kommer, för att undersöka förekomsten, men icke. Nu har jag hittat dem, här i Turkiet finns de fortfarande kvar. Här kallas de pissoartablett! Så nu ska jag bunkra, för framtida bruk. Så mitt tips till er med liknande problem är helt enkelt Naftalinkulor, vilka måste inhandlas utanför landets gränser. Det gäller att ha Naftalinkulor utplacerat hela tiden, vilka stoppar pälsänger och mal för alltid.
Bort med ullätarna
torsdag, 29 mars, 2018 av Camilla Thulin
Kommentera