Igår tog jag en flight till Paris. Den trevliga marockanska taxichauffören vägrade köra mig ända till Arlanda, på grund av blixthalka och trafikstopp. Istället släppte han av mig vid Arlanda Express. Omtänksamt. Ilskan jag av olika anledningar kände dämpades därmed något, och med Jan Johanssons ”Visa från Utanmyra” i lurarna drog istället ett vemod in. På Arlanda köpte jag äntligen Birgitta Ohlssons bok ”Duktiga flickors revansch”. När jag klev av flighten i Paris var jag arg igen, eller snarare upprörd, om jag skall vara korrekt.
Så här skriver Birgitta Ohlsson bland annat: ”När min mamma kom in på lärarseminariet i Umeå i början av sextiotalet var det över 500 sökande till 24 platser. 12 platser var vikta för tjejer och 12 för killar. Men det var bara tre ev de 12 killarna som hade tillräckligt bra betyg, resten kvoterades in på grund av sitt kön. Denna inkvotering av pojkar började redan tidigare, på lägre nivå i skolsystemet. Intagningen till realskolan (gymnasiet) blev nämligen från 1949 prövningsfri och grundades på betygen från folkskolan. Genom att flickorna redan då hade högre genomsnittsbetyg än pojkarna föreskrevs högre intagningspoäng för flickorna än för pojkarna för att få en någorlunda jämn könsfördelning i klasserna”. Diskriminering, heter det. Birgitta Ohlssons bok är fruktansvärt bra. Den gör upp med alla myter kring begreppet duktiga flickor och beskriver rakt på sak hur illa det förhåller sig om man är duktig, vill vara duktig, samt uppmuntrar andra flickor/kvinnor till att vara duktiga. Ibland känns det som om jämställdheten är en evigt hägrande utopi. Läs boken. Köp den i flera exemplar och ge bort, till såväl kvinnor som män. Särskilt duktiga flickor i din närhet kan må bra av att läsa den. Och bli ännu lite argare. Det här är utan tvekan årets viktigaste bok. Synd bara att den behövde skrivas.
I övrigt går livet sin gilla gång i Paris. Skriver jobbtexter, mathandlar, läser långa jobbtexter och hundpromenerar. Samt har avlagt ett besök hos frisören. Underbart att gå på fransk salong – fick manikyr samtidigt. Flott. Och snart ser vår kvarterskrog ut att öppna igen, i ny skepnad och regi. Den förra patron gick ju och dog. Sorgligt. Men fint att kroglivet fortsätter, det hade ju kunna bli en liten trist boutique med något på hyllorna som ingen behöver mer av.
Kommentera