Gårdagen var underbar på många vis. Granntanten och jag tog taxi till Konserthuset och prisutdelningen. Njöt av att få sitta och bara ta emot vackra synintryck, fin musik och briljanta tal. Naturligtvis bar Sara Danius en makalös högtidsdräkt som jag tycker var så Daniusk som det bara kan bli. Efteråt blev det färd till Stadshuset och Nobelbanketten. Golvdrag och kyla behövde man inte oroa sig för, tvärtom. Det blev varmare än varmast under aftonen, och jag var väldigt tacksam över att jag valt bort strumpor. Mitt bordssällskap var idel trevliga personer (förstås) – och gäster till litteraturpristagaren. Fick alla språk jag kan. Vid bordet fanns också Agneta Pleijel vars senaste bok ”Doften av en man” var en för mig väldigt stor läsupplevelse. Att jag blev fångad redan i inledning var i ju för sig inte konstigt, den beskriver en utsikt över en vacker grön liten park. Min park! Vi bor i huset bredvid varandra, har det visat sig. Efter att middagen var avslutad och pristagarna hållit sina briljanta och mycket spetsfundiga och humoristiska tal – så bröts toffeln och dansen kunde börja. Då gjorde jag och granntanten en Askungesorti, då vi hade varsin arla morgondag att tänka på. Nu har högtidsdräkten åkt upp på en galge, där får den vila sig fram till och med den 20/12 då det är dags för Svenska Akademiens Högtidssammanträde. Men fram till dess skall det resas till Paris, tillbringas många timmar på kontor. Och så ska det dammsugas lite. Smått och stort som vanligt.
Nobeldagen
måndag, 11 december, 2017 av Karina Ericsson Wärn
Kommentera