Igår var det nog 6:e gången jag var på Nobelfesten. De 3 första gångerna var som kommentator för SVT. Då får man hålla sig i skinnet och vandra runt på golvet innan honnörsbordet sätt sig. Sedan förpassas man till ballustraderna och vankar fram och tillbaka i väntan på sin sändningstid. Gång nummer 4 och 5 var makalösa, då var jag ansvarig för divertissementet med Romeo och Julia körens kostym, åren var 2009 och 2011. Vilket innebär möten under ett år och tillverkning av makalöst fina plagg. I år var det lite annorlunda. Granntanten och jag var bjudna till både prisutdelning och galamiddag. Ett evenemang, som föregåtts av planering och logistik, min tid har som vanligt varit ytterst limiterad – som vanligt! Men jag har ju vanan inne och blir nästan rastlös om saker och ting inte går i raketfart. Gårdagen ägnades också lite åt papper och bokföring innan min granne flotta frisören Anders Olsson, som är expert på flotta 60-tals uppsättningar. Han har varit frisör i 45 år och då vet man hur man gör old style och med style. Resten vet ni. Vi hade en mycket trevlig eftermiddag och kväll i Nobels ändå. Dock var vi tvungna att ta oss hemåt efter middagen, tjänsten kallar. Det går inte att komma trött och ouppmärksam på första möte med mina nya fina kollegor på Smålandsmusikteater, som huserar i Kulturhuset Spira vid Vättern i Jönköping.
Karina med trevliga Cia Jansson från Elle
I väntan inför snack med underbara Tara Moshizi.
Kommentera