Väderappen har lovet snöfall i Paris. Men det vita luddet lyser med sin frånvaro. Skönt. För när snön faller i Paris, vilket den gör sällan, så lamslås allt. Parkerna stängs. Trafiken rullar inte. Och så vidare. Och då talar vi om max en centimeter snö, eller två, eller tre. I övrigt flyter allt på som det ska, texter skrives och texter läses, precis som planerat. Och så börjar julplanerna ta mer detaljerad form. Barn och kamrater kommer till stan, underbart. Blir delvis en jul på krogen, på franskt vis. Vi hoppas mycket på vår nya kvartersbistro som är under uppbyggnad. Den tidigare bistron gick ett sorgligt öde till mötes. Patron fick cancer, och sex månader senare var han avliden, krogen stängd och vinkällaren såld flaska per flaska till kvarterets invånare. Änkan åldrades decennier på ingen tid alls, och patrons hund Biba blev deprimerad. Carpe diem är delvis en klyscha, men ack så sann.
Kommentera