Ni som varit med Oss Granntanter Emellan på resa till Paris känner mycket väl till restaurangen Les Racines, på gatan med samma namn, för där var vi och åt middag och pratade så att taket nästan lyfte. Les Racines är en gammal traditionell krog med bardel för morgonkaffe och croissant eller ett glas på vägen, och matsal för lunch och middag. En kvarterskrog som vi frekventerat massor av många gånger under årens lopp. Fast under de senare åren alltmer sällan skall erkännas då nivån på matlagningen pö om pö sjangserade och blev ojämn. Ibland var deras Confit de canard fantastisk, andra gånger var den långt ifrån bra. Och den goda krämiga skogschampinjonsoppan toppad med bacon, som första gången var som en dröm av tät djup smak, blev alltmer smaklös. Först försvann den lilla bacontoppningen, sedan blev soppan allt blaskigare. Utspädd liksom. Gästerna började överge Les Racines. Förstås. Krogen sattes ut till försäljning, men ingen köpare nappade. Och till slut blev allt riktigt eländigt och sorgligt då patron drabbades av cancer och avled i våras. Kvar blev hustrun som med glatt leende serverat och levererat notan, en liten charmig kvinna strax över sextio. Men nu slänger hon in handduken, restaurangen har de senare dagarna tömts på allt från suffléformar till vinet i källare. Kvarterets städpatrull, de som sopar gatorna och kör sopbilarna, har hjälpt änkan att bära och kasta. Den stora sopbilen har svalt allt från bortglömda paraplyer till kartonger fyllda till bristningsgränsen. Restaurang Les Racines går i graven helt enkelt, och på trottoaren sitter patrons jakthund Biba och ser lite lätt förvirrad ut. Men Biba och patrons änka kommer säkert få det finfint i sitt nya liv, utan det tunga besväret att driva en krog. och vi före detta stamgäster är mer än nyfikna på vad som komma skall.
Kommentera