Sommaren är en lite märklig tid. Egentligen skall någonslags semester råda enligt svensk almanacksmodell, men år efter år toppar Paris modevärld med både herr- och haute couturevisningar när den svenska sommarledigheten har sin högsäsong. Likaså öppnar alltid stora utställningar sommartid som skall betas av, vartannat år är det till exempel Venedigbiennalen som breder ut sig över sommarens månader och lite till. Veckans planering innehåller allt från en djuptitt på Diorutställningen på Musée d’Art Decoratif till besök på Musée d’Art Moderne och några gallerier. Ingen rast ingen ro helt enkelt. Men jag klagar inte. Tvärtom. Säger ofta att jag har världens roligaste jobb, att få arbeta med det jag intresserar mig allra mest för: modets intrikata veck och språk samt konstens utmaningar och spännande berättelser. Och det finns ingen bättre tid än semestertiden om man i lugn och ro vill ägna sig åt fördjupning, research och detaljplanering – för inga möten kommer emellan. Årets haute couture visningar avslutades i fredags, ett makalöst spektakel på modehantverkets högsta sömnadsnivå. Haute couturen styrs av ett strikt regelverk, som jag berättat om i någon text här på sajten, och få är de modeskapare som klarar av att uppfylla dem. En som levererar haute couture som vi gärna vill föreställa oss att den skall se ut – extravagant, elegant, lyxig och som gjord för ett festkantat liv bortom allas vår vardag – är alltid Giambattista Valli. Så även denna gång. För övrigt kan jag själv knappt sy i en knapp, till skillnad mot den andra granntanten som kan hantverket från grunden.
Kommentera