Igår tog jag på mig regnrocken och promenerade bort längs med Luxembourgträdgården och Rue Vaugirard till Musée Bourdelle i 15e arrondissementet. Antoine Bourdelle var en skulptör som hade Rodin som lärare, och Giacometti som elev. Muséet är väldigt vackert, storslaget och intimt på en och samma gång med ett par inre och yttre trädgårdar som för tankarna till Japan. Till och med den 16 juli visar museet utställningen BALENCIAGA l’OEUVRE NOIR som utan tveka hör till en av de bästa modeutställningar jag någonsin sett. Och jag haver skådat rätt många…De välbevarade plaggen ur Balenciagas arkiv är genialt presenterade via en enkel scenografi som bland annat samtalar med skulptörens arbetsredskap (kavaletten). Här finns också referenser till leran och Giacometti. Plaggen i sig är utsökta i sin tillskärning men också när det kommer till materialen. Alla textilier har nämligen mer eller mindre en tredimensionell känsla, det är bubblor, utbuktningar, fransar, tofsar, spets – material som ger plaggen en levande yta. Och allt i svart och åter svart. Nästan. Slutresultatet är helt enkelt: magnifikt. Och inte för inte ringlar sig kön lång till museet.
Att Balenciagas liv inte blivit film är egentligen märkligt, för berättelsen om underbarnet Cristobal som 1895 föddes i den baskiska fiskebyn Guetaris är som en saga. Mamma Balenciaga var sömmerska, och tidigt började Cristobal att hjälpa till med sömnaden. Fort gick det, eftersom han var lika skicklig att sy med vänster hand som med höger – samtidigt. När han var tretton år fick Markisinnan de Casa Torres upp ögonen för pojkens talang. För att sätta honom på prov fick Balenciaga kopiera en av hennes haute couture dräkter. Kopian gick inte att skilja från originalet, och markisinnan skickade Balenciaga till Paris för utbildning i högre sömnad. När Balenciaga var 16 år kom han så tillbaka till Spanien, och öppnade eget. Men 1937 blev det Paris igen, och en sagolik karriär.
Under 1940-talet blev Balenciaga beundrad för sina figurnära linjer och fyrkantiga axlar, under 1950-talet för en lösare midja, kragar som accentuerade den gracila nacken, ballongjackor skulpturerade i taft och kjolar med puff. Allt den tjusiga och tillbakadragna Balenciaga presenterade orsakade revolution inom modet. Majrevoltens år 1968 drog sig så Balenciaga tillbaka, han tyckte inte det fanns någon plats för elegans längre, och stängde helt sonika ner verksamheten. Men nya livet blev inte särskilt långvarigt, han dog 1972. Men huset Balenciaga lever vidare, med arkiv och nya kollektioner.
Kommentera