Igår tänkte vi dinera nere på byn. Sena, som vanligt, men det gör ingenting, eftersom säsongen börjat och Yalikavak har massor av gäster, främst folk från Istanbul och Ankara. Ju närmre byns centrum vi kommer, ju längre bilköer. Det kändes som om hela Bodrumhalvön var på väg in i Yali och dess påkostade marina. När vi väl snirklat in oss på en parkeringsplats kände jag att detta kommer aldrig att gå. Vi kommer att få in maten vid midnatt, vi vände och åkte tillbaka mot vår sida, den gamla delen. Vi beslöt att prova nytillskottet på strandpromenaden, Zeytinlina. Ett förtjusande ställe, som har bord både på stranden och i den gamla olivlunden. Det visade sig vara vår rörmokare Mehmets och hans familjs ställe. Vilket är underbart, eftersom vi tycker så mycket om honom och utan honom hade vi verkligen haft bigproblems. Restaurangen är makalöst fin och smakfull, läget vid stranden, snygg inredning och framförallt riktigt bra och välpresenterad mat. Här har man anställt en ung riktig chef med ambitioner på både smak och utseende. Vi hade en extremt fin kväll i lugn och ro, inte en rappslinga eller discodunk, så långt örat nådde. Ett ställe att varmt rekommendera vid behov av lugn, vacker miljö och vällagad och snygg mat.
Kommentera