Tack för alla glada kommentarer kring det här med färgvalet till utställningen MODE I SJU AKTER som öppnar den 16 juni i Galleri 5 på Kulturhuset Stadsteatern i Stockholm. När jag blev varse vilken bra färgkombination det faktiskt var, så blev jag medveten om att den redan finns lite här och där i min vardag. I form av bland annat kudde och pläd på dagbädden. Har också fått några färgkommentarer per mejl, och en trogen läsare föreslår att det turkosa skall bytas ut mot något diskretare, som grått. Grått och orange är onekligen snyggt, och drar det grå åt blått så är man nästan framme vid den magiska komplementfärgskombon – det vill säga två färger som är varandras motsatser (vilket orange/turkost är).
Just i det här fallet hade grått för övrigt varit otänkbart. Kulturhuset Stadsteatern är ritat av Peter Celsing, och invigdes 1974. Huset är ett så kallat barn av sin tid. Det frossar i betong, en Celsingbrun färg, och en politiskt röd signalfärg. Galleri 5 är ett slott av grå betong, att måla väggarna grå just där … det är som att ta med sig sand ut i öknen. När man skapar utställningar så går det inte heller ett tänka i termerna av heminredning. Hemma kanske man inte står ut (så länge) med orange och turkost, men i utställningssammanhang måste scenografin och färgerna ta i mycket mer, inte sällan vara övertydliga och överdrivna till färg och form. Under konstens moderna historia så har ”den vita kuben” regerat, och vill man läsa på om den rent teoretiskt så rekommenderar jag den här boken vars texter publicerades för första gången 1976 i den amerikanska konsttidskriften Artforum:
Lustigt nog så har den vita kuben, i samma takt som den fasats ut en smula från konstvärlden, blivit hemmets ideal. Eller varit hemmets ideal snarare. Återigen är det färg och mönstrade tapeter som gäller, samt det personliga. Det senare kan vara ack så svårt. För det är inte alltid lätt att veta vem man är. Och det roliga med att göra utställningar, det är (bland annat herregud) att man inte alls behöver välja väggfärger som har med den egna personliga smaken att göra.
En annan anledning till att jag valde skarpt orange och turkost denna gång är att det handlade om att välja två skarpa färger som vi kunde måla över en grön och en vinröd kulör. I vanliga fall river man rumsligheterna/väggarna efter en utställning, och bygger sedan en helt ny scenografi som skall målas. Den här gången villa jag verkligen spara våra gemensamma skattepengar och istället helt enkelt måla över de befintliga väggarna som fungerar alldeles utmärkt att återanvända till MODE I SJU AKTER.
Kommentera