Jag och Stödan vässade våra kvastar en dag för tidigt, för att snabbare komma fram till Bodrum/Yalikavak. Johan får tyvärr stanna hemma och dansa på i Let’s Dance. Vår kära frk Karlsson med make kommer däremot att vara på plats, för kontroll. Vi spenderade 12h på resande fot. Lite läskigt kanske. Är alltid rädd när jag går in på Arlanda, eftersom det inte finns någon security innan man går in i avgångshallen, bara då man går in till själva flygområdet. Här i Turkiet finns det ingen möjlighet att bara slinka in från gatan utan att bli totalscannad. Min resväska har genomsökts många gånger, allt p.g.a. en gammal YSL/Tom Ford handväska med ett maffigt metall handtag. Jag blir lika glad och förvånad varje gång att noggrannheten är på topp, önskar mig lite mer av den, isynnerhet på flygplatserna i vårat land. Resan gick utmärkt ända fram till slutmålet, vårt fina hus och katterna Sten och Mini. Vi anlände mitt i den sydliga stormen, vilken både trashat träd och elektricitet, men kommunen brukar vara snabba på att renovera, dock inte om natten.
Kommentera