Gabrielle ”Coco” Chanel (1883 – 1971) arbetade tidigt med grepp och anslag som gäller än idag. Som att skapa drama genom att kombinera kontraster, mixa feminint med maskulint samt låta material krocka (som siden med tweed). Med sin pojkflikslook gick hon också i bräschen för en ny sexighet som var baserad på självständighet och frihet, i vilken exempelvis platta bekväma skor var en självklarhet.
Chanel har också gett oss färgkombinationer som vi än idag förknippar med höjden av elegans, som marint med elfenben, och svart och vitt. För att inte tala om en massa klassiker, som den lilla svarta. Sedan 1983 är det Karl Lagerfeld som skapar morgondagens Chanel-klassiker. Ett designprojekt han sköter med bravur och som mer eller mindre vilar på en kombination av två ledord: förvaltning och förnyelse. Se bara på ikonjackan av bouclé, som i händerna på Karl Lagerfeld blivit ett plagg som bärs av såväl ung som gammal, till jeans som till kjol. Oavsett säsong, oavsett tema, så återfinns i Karl Lagerfelds åtråvärda Chanel-kollektioner alltid en hälsning till en detalj, ett plagg eller accessoarer som Gabrielle Chanel själv höll extra kär.
Är man intresserad av Chanel kan det vara en poäng att ha koll på modehusets ikoner, vilka är:
Klockan. Den första Chanelklockan, Première, tickade igång 1975. Dess oktagonala safirdekorerade lyxiga boett är till sin form en flirt både med Chanel no.5 flakongens vackra propp (stopper), men också med Place Vendôme, platsen där Hotel Ritz ligger, och där Gabrielle Chanel hade sin bostad. Under årens lopp har klockan dykt upp i lite olika skepnader. Med ett diamantbestrött armband i form av en guldkedja som för tankarna till väskmodellen 2.55. Men också med ett armband av svart gummi, samt ett med inslag av vitt porslin. Typiskt Chanel, att blanda exklusivt med billigt. 2012 fyller Première 25 år, en tidlös skönhet och en Chanel ikon från dag nummer ett.
Den tvåfärgade slingback skon. En kvinna i ett par snygga skor är aldrig ful, sade Gabrielle Chanel. Själv introducerade hon tillsammans med huset Chanels skomakare Monsieur Massaro 1957 den tvåfärgade slingbackmodellen. Tån svart, resten av skon elfenbensfärgad. Chanel var övertygad om att detta trick med färger och fält smickrade foten. Helhetsintrycket blev en kortare fot och därmed ett längre ben. Men det fanns också en annan anledning till att skon blev till. Gabrielle Chanel tillbringade mycket tid på resande fot (samt klättrade gärna i träd, långt in på ålderns höst) och behövde en sko som inte omedelbart såg solkig ut. Den mörka tån blev lösningen.
Pärlhalsband i massor och oäkta juveler. Det sägs att Gabrielle Chanel var mer än missnöjd med sitt eget yttre. Men hon visste allt om hur hon skulle göra för att dölja det hon var mindre nöjd med respektive framhäva de fysiska sidor hos sig själv som hon hade större fördragsamhet med. Hennes rader av pärlhalsband uppblandade med guldkedjor fungerade inte bara som iögonfallande accessoar, utan också som ett slags kamouflage. På 1930-talet lanserade Gabrielle Chanel oäkta smycken som hon själv bar i drivor, och gjorde därmed upp med stigmat kring oäkta juveler.
Chanel no.5. En av Frankrikes genom tidernas största näsor, Ernest Beaux (1881-1961), skapade 1921 klassikern och den kommersiella storheten Chanel no.5. På beställning av Gabrielle Chanel gjorde han en serie provparfymer, betecknade med nummer. Från 1 till 5, och från 20 till 24. Chanel valde nummer 5. Då hon skulle visa sin kommande kollektion den 5/5, fick parfymen namnet Chanel no.5. Doften komponerade Ernest Beaux utifrån ett doftminne som han burit på sedan första världskriget då han som officerare befann sig vid norra polcirkeln. Där fick han uppleva en tidig vår med doft av sjöar, mossor, träd och blommor. Men vad doftar då Chanel no.5 lite mer konkret? Dropparna i den vackra enkla flakongen är uppbyggd av ett flertal doftämnen, bland annat sandelträ, jasmine och neroli samt mängder av aldehyder (oxiderad alkohol) i toppen som ger parfymen dess väldigt karaktäristiska pudriga mjuka känsla.
Väskmodellen 2.55 Gabrielle Chanel var lika besatt av siffror som av det bekväma. 50-talets flotta aftonväskor bars i handen, eftersom Chanel gillade att ha händerna fria och skapade hon en elegant väska som gick att ha på axeln. Den quiltade modellen med sina guldfärgade kedjor till axelremmar fick sitt namn efter då den skapades, februari 1955. Rutmönstret sägs ha fler inspirationskällor, bland annat de vadderade jackor som stallpojkarna bar på galoppbanorna. Inuti försågs väskan med fack, i locket finns en dold ficka där Gabrielle Chanel sägs ha förvarat kärleksbrev. De första modellerna var i mjukt skinn och jersey med ett rött innanmäte och det enkla låset kom att kallas för Mademoiselle, efter den ogifta Chanel.Väskan blev en omedelbar succé, och under det statusfixerade 1980-talet var en Chanel 2.55 ett måste för den som villa vara chic. 2005 relanserade Karl Lagerfeld modellen för att fira dess 50-års dag och idag finns den i alla möjliga material och färger och är ett äkta investeringsobjekt.
Twin-set. Kombinationen tunnstickad tröja och matchande kofta är kanske inte plagg som får modenerver att börja darra av habegär. Men på 50-talet när stjärnor som Grace Kelly, Marilyn Monroe (som ju för övrigt sov enbart iklädd två droppar Chanel no.5) och Audrey Hepburn syntes i twin-set så blev kombinationen hetare än hetast. Bidrog till att duon tröja och kofta blev synonymt med höjden av avslappnad elegans gjorde Gabrielle Chanel. Ett twinset med Chanel vibrationer är marint eller svart och har avvikande kanter i beige eller vitt runt hals, linning, ärmslut och knäppning.
Rosetter. Om och om igen bevisade Gabrielle Chanel att det här med stil inte handlar om pengar. Med små enkla medel kan man åstadkomma underverk. Själv var hon oerhört förtjust i rosetter, små som stora. Och helst svarta. Hon bar de löst knutna i ringningen till en herrtröja, som ett hårband, eller som en dekoration runt handleden. Resultatet: lite lätt nonchalant och samtidigt oerhört chict.
Dräktjackan i bouclé. Dräktjackan i bouclé signerad huset Chanel är en sådan ikonprodukt att det inte spelar någon roll vem som försöker sig på att lansera en liknande. Allt blir bara bleka kopior. På 50-talet, när Chanel gjorde comeback i Paris modevärld efter år av exil i Schweiz, fick jackan den look den har än idag. Utanpåliggande rektangulära fickor, ärmar med lite kortare längd (som exponerar handled och armband – snyggt!), bandkantade avslut och spektakulära knappar. För Gabrielle Chanel var inre skönhet lika värdefull som yttre, ett tänkande hon även applicerade på kläder, inte minst på boucléjackan. I dess linning är en liten kedja fastsydd som ger jackan ett otroligt snyggt fall. Men kedjan är inte hela hemligheten. Jackan är konstruerad av ett flertal ”paneler” och kan därför bli upp till tre storlekar större vid behov, men också tas ner ett par storlekar. Praktiskt vid graviditet. Men också en dräktjacka att åldras i, från ungdomligt slank kvinna till kraftigare dito.
Kommentera