Min hobby under den såkallade semestern är att sitta still. Sitter framför datorn och jobbar 4 – 5h om dagen. Mycket riktigt, ett klassiskt  småföretagardilemma, som intresseorganisationen Företagarna och även Lotta Gröning noterat. Vi kan aldrig ha en renodlad semester och stänga av totalt. Varför frågar många, det är ju bara att delegera. Nej, det kan man inte göra med bankkonton och annat, det gjorde vi under Army of Lovers tiden, för 25 år sedan och jävlar vad tokigt det blev. Den auktoriserade byrån som skötte vår ekonomi, blåste oss totalt! Surt förvärvade kronor försvann ner i andras fickor. Därför vill jag sköta pengarna själv och slippa vara misstänksam mot mina underbara kollegor. De stora felen får jag själv stå för, så att någon annan slipper stå där med hundhuvudet. Annars är det teaterlistor, böcker, skisser och annat som ska färdigställas. Stålarna måste ju in även när det är sommar, vpr kamrat Skattmasen här tyvärr aldrig semester. Efter flera veckors stillasittande, givetvis lite sol och bad på sen eftermiddag – solen är för stark mitt på dagen – har jag ont överallt. Då är det bara att sätta igång att springa igen. Det går inte att komma hem och vara astrött, stel, sur och i extremt dålig kondition. Säsongen startar upp i expressfart och då gäller det att ha huvudet på skaft och göra så få misstag som möjligt, för till dem finns ingen tid. Jag tänker, att om jag är i god vigör när jag kommer hem, slipper jag förkylningarna, som garanterat florerar i vårt skumma klimat, dessutom motar jag helvetet cancer med 30%. Att röra sig ordentligt och få upp pulsen i 30 minuter varje dag är nyckeln till välbefinnande. Dessvärre är det sjukt trist, ingen människa kan någonsin få mig att tycka det är kul att springa en mil på en timme, eller 5 km på 30 minuter. Det är rent utsagt astråkigt. Men för min del är det bara att köra på, en timmes övningar varje dag, ska trappa ner hemma till 45 minuter var eviga morgon. Hör hur jävla trist det låter….Så nu under Bayram, har vi fått flytta springeriet till ett litet dyrt hotell med Fitnessalonu, som det heter här. Saknar Ibrahims fina bohemplace med Atatürk avbild lite här och där och hans sköna klienter, muskelpullor blandat med turkiska tanter och farbröder, med samma behov som vi.

Email

Facebook

Linkedin

Twitter

Google