Suis-je snob?, är titeln på en bok av Virginia Woolf. På frågan svarar jag utan problem eller tvekan jakande. Jag liksom slänger mig på JA-knappen som gör att allt tutar och blinkar. För javisst, jag är en klädsnobb. Så till vida att jag konsumerar mode, kläder och accessoarer med stor eftertänksamhet och ytterst välplanerat. Vilket fler borde göra. Har snott följande rader från Ewa Kumlin på facebook (ordförande för Svensk Form): Visste du att svenska tjejer mellan 15-30 använder en nyköpt blus i snitt endast 6 gånger? Kan vi förändra konsumtions- och produktionsmönstren? Hyra? Låna. Byta. Det finns ju alltfler klädlåne-bibliotek.
Att jag tar upp detta beror på att jag tycker fler borde bli klädsnobbar. Vilket inte är så lätt om man har en tajt ekonomi. Köpa billigt köpa dyrt, sade min farmor. Och det ligger mycket i det. Men är de ekonomiska marginalerna tajta, så kan det ju vara hart när omöjligt att ens kunna spara ihop till ett par Wolfordstrumpbyxor för 265:-. Istället blir det budgetvarianten för 80:-, som går sönder. Och när vinterhalvåret är över har fem budgetstrumpbyxor (minst) passerat revy, till en kostnad av 400:-. Jag har Wolfordstrumpbyxor som är inne på tredje levnadsåret. Om jag slår ut kostnaden per användningstillfälle så behöver jag inte vara ett mattesnille för att se att det lönat sig att köpa dyrt. Och kvalitet. Min favorittröja i svart kashmir fyller sju nästa år, men ser fortfarande oförskämt ung ut, och är enligt ”kostnad per använd gång” långt billigare än en efter 4 månader sjangserad billighetstopp. Och min Alexander McQueen kjol, som jag köpte i våras för 200 Euro och redan använt 90 dagar har alltså hittills kostat mig 22 kronor per använd gång. Med tanke på att den har ett snitt och en kvalitet som gör att den kommer hänga med i minst fem år (om jag inte råkar glömma den nånstans eller kola vippa innan kjolen) så kommer den vara ett riktigt BÄSTA KÖP.
Några läsare har dristat sig till att kommentera att jag tjatar om mode som är för dyrt. Må så vara. Alla synpunkter och åsikter är tillåtna. Och välkomna. Men nu är det ju så att jag arbetar med mode, samlar på mode (helt andra saker än det jag använder) och är därtill väldigt…ja, intresserad av mode. Men jag är samtidigt HELT OINTRESSERAD av att shoppa. Inte heller är jag någon trendslav. Reor går jag inte på, för man lägger bara pengar på något som inte är särskilt genomtänkt. Och sist men inte minst så vill jag ha en liten och överblickbar garderob. Som är kombinerbar. Att klä mig, får inte ta tid. Allt jag äger ryms sålunda i en liten standardgarderob, även alla skor (ytterplaggen borträknade). Om man inte har råd att köpa dyrt (för att ha handlat billigt i längden) är ju att byta och låna en utmärkt modell. Liksom 2nd hand. Kanske något du kan fixa själv: ett klädbytesbibliotek?
För övrigt funderar jag just nu på korsetter….men det är en helt annan historia.Och så packar jag inför ett par dagar i London. Gissa bagagets storlek?
Kommentera