Maken, är en väldigt bra bok av Gun-Britt Sundström. har du inte läst den, gör det! Men nu var det inte någon romanfigur jag tänkte lägga ut orden om, utan min egen make. När jag har intensiva arbetspass i Stockholm så tar maken hand om hunden Kim i Paris. När jag är sjuk, som nu i Stockholm, finns maken här och kokar kycklingbuljong, sköter inköp och går ut med Kim i ur och skur. De morgnar jag går ut med Kim, har maken fixat frukosten när jag kommer hem igen. Och när jag kommer hem på aftonen efter långa arbetsdagar, ja då är middagen lagad och bordet dukat. Om vi befinner oss i samma stad vill säga. Igår när jag kom hem, med hosta och snuva, så var det bara att sätta sig och bli serverad, och medan jag efter middagen drack ett glas vin och svarade på jobbmejl, så gravade maken en lax och kokade aprikoser till Långfredagens dessert.
Att skaffa Kim, var helt och hållet mitt beslut för tio år sedan. Maken, som haft ett flertal krävande hundar, bland annat två dalmatiner, var ”färdig” med hundar och överlät allt hundansvar till mig. Nu är Kim och maken förstås som ler och långhalm. En relation jag är väldigt glad över. Liksom maken i övrigt. Och nej, det är inte precis så att maken saknar sysselsättning. Varje dag sitter han timmar vid tangenterna och producerar den ena intressanta artikeln efter den andra, som den HÄR till exempel.
Kommentera