Sminklektion

Så fort jag frågar en kvinna över femtio varför hon inte sminkar sig lite, får jag svaret ”Nej, men det kan man väl inte göra, lite tusch på fransarna och läppstift får räcka.” Synd, för en snygg makeup är som sagt både roligt och gestaltande.

Min väninna Anita, som är sjuttio år, är förvisso en väldigt parant och snygg kvinna, narkossköterska till yrket har hon tillbringat många år i krigsdrabbade områden i Mellanöstern. Hon sparar inte på krutet: skuggan åker på, mascaran är där, lite underlag, rouge och ett mycket snyggt korallrött läppstift. Hon känner sig piggare med lite färg och därmed bättre. Vill du sminka dig, men kan inte? Kika i min bok ”Stil med Thulin” (finns på bibblan) och stäng in dig i badrummet. Undvik dock följande kardinalfel:

Smink på bar hud, utan underlag och concealer, blir sällan bra.
För hård svart, brun eller blå penna runt hela ögat gör att ögat ser runt ut, istället för vackert mandelformat.
Lite rosa på ögonlocken gör att det ser ut som om man är lite bakis eller, gud förbjude, har fått en smäll. Det passar endast på mörka kvinnor och tonåringar med experimentlusta.
Fartrandsrouge, som dessutom läggs på haka, näsa, pannan och lite som ögonskugga, med hopp om att det skall se fräscht ut. Fel – det är en myt.
Vit penna i ögat à la Victoria Silvstedt. Det ger bara mer ögonvita och ett fiskaktigt utseenden.
Kalla ljusa glittriga läppglans. De ser metalliska och fula ut.
Klumpig gammal mascara, ser ut som glesa flugben.
Ögonskuggor med för mycket gult i. Det ser helt enkelt onaturligt ut.