Min koncentration har helt fokuserat på Helena Bergströms julfilm och sjukhusbesök. Tiden är knapp och wordpress krånglar. Har ägnat veckan åt att samla ihop alla kläder till filmens olika karaktärer. Det är mycket man ska tänka på, om tyget/mönstret flimrar i kameran, tvätt, värme, värmeplagg och patinering. Jag är ingen vän av patinering på nya plagg, som ska bäras av normala människor. Självklart ska de tvättas innan de filmas, men inte slitas eller beläggas med fläckar, så ser inte verkligeheten ut, såtillvida man inte gestaltar något annat än en övremedelklassfamilj.
Alla är rena, snygga och köper ständigt nya kläder. De vanligaste problemen är att knappar och fållar ryker, kanske en fläck infinner sig, som man inte mäktar med, då åker kläderna antingen i soptunnan eller i bästa fall till någon välgörenhetsorganisation, där man renoverar bra plagg, resten åker till någon form av textilåtervinning, där vi inte ligger i framkant. Jag har klickat hem massor från nätet, snabbt, pålitligt och bra, särskilt då man behöver vinterplagg, allt sådant är utreat och bortplockat ute i handeln. Min favorit firma på nätet just nu är Marks&Spencer, de har extremt bra saker och levererar som en klocka. Yoox.com är inte så usla heller. Du kan få dina varor dagen efter med expressleverans. Nätet scannar jag varje dag och två gånger i veckan blir det lyxsecondhand runda. Idag besökte vi sköna Britt-Marie, som har Petronella, stans äldsta kommissionsbutik, från 1972. Som vanligt hittade vi en mängd varor. Nästa tur var ett ordentligt vara på NK:s herrplan. Mycket snygga plagg, men problemet är att alla saluför i princip  samma varor, same, same but different. Hittade plötsligt en superfin grön linnekostym hos Oscar Jacobsson, dessvärre hade avdelningen som kontrollerar storlekar inte sin bästa dag då de storleksmärkte sina mönster. Storlekarna har bytt plats…..54:a var som en stl.50. Storlekarna måste ha rätt mått, en 54:a har sina specifika mått. På NK förklarade en ung trevlig herre att storlekarna är slimfit och små, så kan det ju vara, men fortfarande måste ju måtten stämma. När folk klagar på våra storlekar är det för att man vill vara 38:a, vilket man var, som 18 åring. Problemet är att kvinnan vill vara ung, men kroppen jobbar mot ett annat håll. Landets vanligaste kvinno storlek är 42/44. Mäter man våra plagg, är det oftast 2 cm större än det traditionella systemet. Väldigt intressant, bättre att ha plagg som passar än att stirrar sig blind på en siffra.

Email

Facebook

Linkedin

Twitter

Google