Soutien-gorges & porte-jaretelles – hudnära grund Made in France. Att flanera på rue du Faubourg Saint-Honoré i Paris är att vara på utflykt i modets mecka. Butiker med anrik historia och åtråvärda nykomlingar kantar den vackra gatan vars östra sträckning lyssnar till namnet Saint-Honoré.
Alla trängs här. Inte minst chica välklädda fransyskor. Men, allt är inte bara fantasifulla skyltningar och exklusiv shopping. På tvärgatan rue Cambon ruvar själva vaggan till det moderna modet, Coco Chanels butik. Det var härifrån hon marknadsförde 20-tals looken med följsam jersey för den moderna kvinnan. På samma gata ligger också Cadolle, en butik så liten att det är lätt hänt att man passerar utan att notera den. Ett faux pas (misstag) om man är ute på en modehistorisk exkursion. För det var hos Cadolle den moderna behån uppfanns.
Madame Herminie Cadolle var i många bemärkelser en ovanlig kvinna. 1889 startade hon egen business i Buenos Aires, specialiserad på måttbeställda underkläder. Hon blev snabbt förmögen, men övergav för den skull aldrig sina politiska vänsterideal. 1910 flyttade hon så sitt företag till Paris och rue Cambon – stans då absolut hetaste modegata. Madame Cadolle ägnade mycket tid åt att experimentera med olika konstruktioner som skulle kunna ge stöd åt bysten, utan att för den skulle likna en korsett. Idag verkar hennes idé självklar, men den hade inte gått att genomföra utan en nymodighet, det elastiska tyget. Cadolle uppfann helt enkelt axelbandet, på vilket hon sedan hängde olika elastiska sektioner. Vips var den moderna behån född. Den första modellen döptes till bien-être. Välmående.
Med 20-talets förkärlek till tangon, kom så underkläderna att krympa och bli än mer följsamma. Det gällde ju att kunna ta ut stegen ordentligt. De franska korsettmakarna såg med oro på utvecklingen. Redan 1911 hade man bönat till designern på modet, Paul Poiret, vars signum var den lediga strömlinjeformade looken, att inte sätta deras verksamhet på spel. Men Paul Poiret, som förbjöd sina kunder att använda korsett, påpekade bara att kvinnornas moderna korta frisyrer minsann inte gjort frisörerna arbetslösa. Och rätt fick han. Korsettmakarna blev nu upptagna med att sy bandageliknade behåar vars uppdrag var att platta till och formmässigt föryngra den lite mer mogna fullvuxna kroppen.
Under 30-talet lanserade så amerikanska DuPont (grundat av fransmannen Eleuthère Irénée du Pont de Nemours inte att förglömma) en nyhet som kom att revolutionera underklädesmodet: nylonet. Läckra flärdfulla underkläder i nylon som såg ut som dyrbar siden blev nu vardagslyx och den tunna nylonstrumpan en storsuccé. Men säg den glädje som varar! Andra världskriget satte en fet svart punkt för lyxen. Nylonet behövdes nu till fallskärmar och underkläderna övergick från att vara glamourösa till praktiska. Det praktiska visade sig dock inte vara så himla tokigt. Det var ju bekvämt. Korsetten (som förbjöds under franska revolutionen då den ansågs som borgerlig) kom nu att betraktas som museal och kvinnofientlig.
Men, som bekant svänger trenderna. 1947 lanserade Christian Dior ”The New Look” vars timglasformade silhuett vilade på en korsetterad torso. I kvinnlighetens tjänst och med hjälp av hela världens modemagasin återintroducerades nu korsetten, visserligen i en snällare mjukare version än tidigare. Men med samma uppdrag. Att forma om och hålla in. Ett koncept som kom att prägla hela 50-talet.
60-talets nya fenomen, tonåringen (med egen månadspeng att shoppa för) hade dock inte någon lust att se ut som sin mamma inunder. Underklädesindustrin var inte sen att haka på och hudfärgade gördlar och trosor blev glatt mönstrade och färgglada. Behån anpassades till den lilla knoppande bysten och försågs för första gången med elastiska axelband. Jeans blev poppis, liksom kort-kort och tajt. Könskampen fördes upp på dagordningen och att gå barbröstad under t-shirten var att ta ställning. Mot det borgerliga, mot förtrycket. Hade man så tung byst att topless inte var att tänka på, klippte man ett hål i behån för bröstvårtan. Eller köpte lösbröstvårtor. Allt för illusionen – och revolutionen.
I Paris revolterades det ordentligt. Kvarteren kring universitetet Sorbonne var 1968 rena rama krigszonen och studentrevolten spred sig ända till Stockholm. Efterfrågan på lingerie, det vill säga vackra exklusiva underkläder, var lika med noll och hela Europas underklädesindustri vacklade. Franska märket Huit var dock snabba med att anpassa sig till den nya tiden där naturligt och unisex var honnörsord. 1970 lanserade man den första formstöpta mjukisbehån som snart följdes av ultratunna sömlösa modeller förpackade i en liten plastbubbla. Strumpfabrikanten DIM följde efter och gjorde succé med behåar tillverkade av nylonstrumpbyxor. Hälarna blev till kupor och midjeresåren till axelband. Très moderne.
Men, allt var inte bara sömlöst och unisex. Mitt under det radikala 70-talet banade plötsligt Chantal Thomass väg för ett frivolare underklädesmode. Med humor och intelligens gjorde hon det rumsrent att klä sig sexigt. I alla fall om man var fransyska. I radikala Sverige var genombruten spets, höfthållare och exklusiv brodyr synonymt med kvinnoförtryck – eller något för dumma blondiner som inte begrep bättre. Fransyskan hade dock aldrig riktigt släppt taget om sin mer traditionellt kvinnliga underklädesgarderob och Chantal Thomass gjorde omedelbar succé.
Lika omtalad som Chantal Thomass blev snart även Madame Sabbia Rosa vars lilla butik på Paris vänstra strand sedan öppningen 1977 varit ett givet resmål för kvinnor (och män) med smak för sinnliga sensuella små plagg att bära närmast huden. I gästboken finns signaturer som Cindy Crawford, Claudia Schiffer, Dustin Hoffman, Kate Moss, Madonna, Catherine Deneuve och Naomi Campbell. På galgarna hänger sidenlinnen med matchande slinkiga rockar, spetsdekorerade trosor och behåar, allt i en vibrerande färgskala. Mossgrönt, orange, plommon, fuchsia, petroleum, turkost, mocca – finns inte den färg man önskar sig, så ordnas det av eleganta Madame Sabbia Rosa som själv står bakom disken och givetvis är av en obestämbar ålder. Självklart kan man här också få en behå uppsydd efter ens egna mått.
Skräddarsydda underkläder, lingerie couture, är en fransk specialitet och ett gammalt hantverk som inte bara återfinns hos Sabbia Rosa utan också förs vidare av bland annat Carine Gilson, Vannina Vesperini och Cadolle förstås. Cadolles butik är försedd med en ateljé runt hörnet där släktingen Poupie Cadolle ser till att kungligheter, kändisar och kvinnor med smak och pengar får välsittande vackra under. I arkivet finns över 400 olika behåmönster att utgå ifrån. En beställning börjar med en provning av sex till sju behåmodeller, sen går man vidare till färg och material. I stort sett vilken kulör som helst är möjlig. Allt kan färgas in. Från hakor och hyskor till elastiska band. Spets, är Madame Cadolles favoritmaterial. Siden är sexigt men det ger inte bysten stöd, har hon sagt. Och etiketten Lingerie Made in France skall verkligen tolkas bokstavligen då det oftast är inhemskt vävt siden och spetsar från gamla anrika spetscentrum som Lyon och Calais som används.
Hos Carine Gilson couture, som startade 1994, är retrokänslan hög. Gördlar av 40-talssnitt samsas med formande höga trosor. Allt dock i ljuv spets och sinnligt siden. Långt ifrån varuhustes pansartrosor som lovar att suga in och forma om oönskade utbuktningar. Inte fullt så formande, men lika ljuvliga, är de färgsprakande eleganta spetsdekorerade minimala sidenplaggen hos Vannina Vesperini som lanserade sitt märke 1996 och snabbt blev ett namn synonymt med underkläder att bära synligt. Vilket också gäller för årsbarnet Fifi Chachnil vars prickiga balconetter med matchande string och dunförsedda negligéer är som gjorda för kvinnor med känsla för glamour, flirt och humor. Tål att tittas på gör också de smått burleska underkläderna signerade Eva Rachline som hämtar inspiration till sina kollektioner från den klassiska varitén, shower med bensprattel och filmens glamourösa värld.
Men, allt franskt hudnära för inte per automatik tankarna till hemlighetsfulla boudoirer, förförelse och forna tiders glamour. Hos Princesse Tam-Tam, som startades av systrarna Hiridjee 1985, är anslaget mer vardagsbetonat. Deras satsning på fräscha roliga underkläder i trendiga färger och mönster blev en enorm framgång och idag återfinns man i stort sett över hela världen. Men det minimalistiska då, är det ett helt okänt begrepp på den franska underklädesavdelningen? Pas du tout! Inte alls. Dess fana hålls högt av Erès, ett barn av sin tid får man väl säga. Från början sysslade man bara med badkläder men 1968 beslöt Irène Leroux sig för att expandera familjeföretaget – vilket innebar en satsning på försäljning av snygga enkla baddräkter året runt. Ett helt nytt grepp i Frankrike. Småningom adderades underkläder så enkla och välsittande att de är rena rama underverken. Minimalistlooken och badkläder året-runt gick hem. Och än idag är det till Erès man får sätta sitt hopp om man vill ta sig ett dopp mitt i vintern. För i Frankrike är inte bara restaurangernas menyer säsongsanpassade, utan även avdelningarna för allt det där närmast huden.
Lingerie parlör:
Bas: strumpor som bärs till höfthållare
Culotte: trosor
Chemise: lårkort nattlinne/underklänning
Camisole: linne
Collants: strumpbyxor
Guêpière: korsett och höfthållare i-ett
Porte-jaretelle: höfthållare
Soutien-gorge: behå
Underbar Paris shopping:
Cadolle
4 rue Cambon, 75001 Paris
www.cadolle.com
Métro: Concorde
Fifi Chachnil
231 Rue Saint-Honoré, 75001 Paris
www.fifichachnil.com
Métro: Tuileries
Chantal Thomass
211 rue Saint-Honoré, 75001 Paris
Métro: Tuileries
Princesse Tam-Tam
Har ett flertal butiker i Paris, se sajten.
www.princesse-tam-tam.com
Sabbia Rosa
73 rue des Saints-Pères, 75006 Paris
Métro: Saint-Sulpice
Vannina Vesperini
www.vanninavesperini.com
Métro: Odéon
Carine Gilson couture
Eva Rachline
33 rue Grenelle, 75007 Paris
Métro: Rue de Bac eller Saint-Sulpice
Erès
2 rue Tronchet, 75008 Paris
www.eres.fr
Métro: Madeleine
Kommentera