När jag skulle åka hem med tunnelbanan efter jobbet igår, fick jag stå över två tåg. Det gick helt enkelt inte att komma på. Många med mig blev kvar på perrongen, som under tiden förstås fylldes på. Till slut fanns det inget annat att göra än att trycka sig in med datorväska i ena handen, och en matpåse i den andra. När vi så packade som sillar färdas genom tunneln från Hötorget till Centralen nästan inte står ut, då kommer tunnelbaneföraren med ett gott råd i högtalarna ”jag har märkt att det är många som reser mellan just klockan 17.00 och 17.45, ni som kan kanske kan välja en annan tid att åka på” Well, ingen gjorde precis vågen (hur nu det skulle ha gått till, antingen hade man armarna klistrade nedåt längs med kroppen, eller i något underligt låst läge uppåt). Någon drog väl på munnen, men mest orsakade det goda rådet en lätt irritation. Det finns ju något som heter rusningstid, väldigt få är ute och ser sig om i lokaltrafiken just i denna rusningstid (som ojsan, inträffar två gånger per dag) BARA FÖR NÖJES SKULL. Nä. Något måste göras åt lokaltrafiken i Stockholm. Den räcker inte till. Liksom.
Kommentera