I min bok Karlar med stil, en inspirationsbok för karlar som vill snygga till sig, har jag stoppat in min egen make. Vill du läsa hela boken, från vilken texten nedan är hämtad, så kan du låna den på biblioteket, eller kanske hitta den på antikvariat.net Bilden nedan har vi lånat från Dramaten (fotograf Sören Vilks) och föreställningen Den Girige som återigen går för fulla hus. En uppsättning vars kostym jag för övrigt har skapat.
Folk frågar mig ständigt och jämt om jag klär Johan. Varför skulle jag göra det, brukar jag fråga, han klär sig alldeles utmärkt själv och har en egen stil. Möjligen kan jag hjälpa till med ett och annat smakråd. Precis som när jag frågar honom om stavning eller innebörden av ett för mig okänt ord typ ”plénipotentiaire”. Konstigare än så är det inte.
Hans väg till skådespeleriet har varit kantad av många intressanta krokar och stopp. Barndom i utlandet, tidiga tonår på internat i Sverige, universitetet i Algeriet, två år på Handels i Stockholm, jobb på UD:s konsulära enhet, krogägare i Marsstrand, chef för SvD:s börssidor, vilka han gjorde om och plankade Financial Times.
Upptäckten av Elvis som elvaåring gjorde honom medveten om hur man kunde se ut: ”Jag gjorde allt för att likna honom med frisyr och kläder. Kämpade hela puberteten för att åtminstone få en svart läderkavaj.”
Samtidigt var han starkt påverkad av pappa Bengt, den eleganta diplomaten, som var väldigt stilmedveten. På den tiden klädde han sig klassiskt brittiskt och excellerade i slipsar och västar: ”Dessa två världar, Elvis och farsan, var oförenliga och ville aldrig samsas. Jag blev som Dr Jekyll och Mr Hyde, ena dagen var jag mini-Bengt och nästa dag lill-Elvis.”
En annan förebild var och är Michel Polnareff, en fransk originell popstjärna: ”Han var enormt modig, uppträdde och briljerade i de mest spektakulära kostymeringar. Han var gaypower innan det fanns och dessutom är han straight och sjöng ’Sous quelle étoile suis-je né’. Tyvärr vågade jag aldrig bli en mini-Polnareff. Det fanns ingen artist, varken i Sverige eller Frankrike som var i närheten av hans uttryck.”
Johans favoritstil är den franska tolkningen av det engelska herrmodet: ”Den känns raffinerad. Jag är väldigt förtjust i lättare tweedkavajer, blårandiga skjortor, paisleymönstrat och brogueskor. Pappas gamla skräddarsydda tweedkavaj från femtiotalets Prag syddes om till mig.”
Kommentera