Soutien-gorges & porte-jaretelles – hudnära grund Made in France. Att flanera på rue du Faubourg Saint-Honoré i Paris är att vara på utflykt i modets mecka. Butiker med anrik historia och åtråvärda nykomlingar kantar den vackra gatan vars östra sträckning lyssnar till namnet Saint-Honoré.

Roger Vivier lockar med syndigt höga klackar. Konceptbutiken Colette har allt en äkta fashionista drömmer om – och lite till. Klassiska Hermès bjuder på makalösa skyltningar och hos Comme des Garçons måste man pingla på en dörrklocka för att få komma in. Alla trängs här. Inte minst chica välklädda madamer. Men, allt är inte bara fantasifulla skyltningar och exklusiv shopping. På tvärgatan rue Cambon ruvar själva vaggan till det moderna modet, Coco Chanels butik. Det var härifrån hon marknadsförde 1920-tals looken med följsam jersey för den moderna kvinnan. På samma gata ligger också Cadolle, en butik så liten att det är lätt hänt att man passerar utan att notera den. Ett faux pas (misstag) om man är ute på en modehistorisk exkursion. För det var hos Cadolle den moderna behån uppfanns.

Madame Herminie Cadolle var i många bemärkelser en ovanlig kvinna. 1889 startade hon egen business i Buenos Aires, specialiserad på måttbeställda underkläder. Hon blev snabbt förmögen, men övergav för den skull aldrig sina politiska vänsterideal. 1910 flyttade hon så sitt företag till Paris och rue Cambon – stans då absolut hetaste modegata. Madame Cadolle ägnade mycket tid åt att experimentera med olika konstruktioner som skulle kunna ge stöd åt bysten. Idag verkar hennes idé självklar, men hade inte gått att genomföra utan en nymodighet, det elastiska tyget. Cadolle uppfann helt enkelt axelbandet, på vilket hon sedan hängde olika elastiska sektioner. Vips var den moderna behån född. Den första modellen döptes till bien-être. Välmående.

Underklädesindustrin har alltid varit snabba på att haka på modets trender. Under 1960-talet blev gördlar och trosor glatt mönstrade och färgglada.  Jeans blev poppis, liksom kort-kort och tajt. Könskampen fördes upp på dagordningen och att gå barbröstad under tshirten var att ta ställning. Mot det borgerliga, mot förtrycket. Hade man så tung byst att topless inte var att tänka på, klippte man ett hål i behån för bröstvårtan. Eller köpte lösbröstvårtor. Allt för illusionen – och revolutionen. I Paris revolterades det ordentligt. Kvarteren kring universitetet Sorbonne var 1968 rena rama krigszonen och studentrevolten spred sig ända till Stockholm. Efterfrågan på lingerie, det vill säga vackra exklusiva underkläder, var lika med noll och hela Europas underklädesindustri vacklade. Franska märket Huit var dock snabba med att anpassa sig till den nya tiden där naturligt och unisex var honnörsord. 1970 lanserade man den första formstöpta mjukisbehån som snart följdes av ultratunna sömlösa modeller förpackade i en liten plastbubbla. Strumpfabrikanten DIM följde efter och gjorde succé med behåar tillverkade av nylonstrumpbyxor. Hälarna blev till kupor och midjeresåren till axelband. Très moderne.

Men, allt var inte bara sömlöst och unisex. Mitt under det radikala 1970-talet banade plötsligt Chantal Thomass väg för ett frivolare underklädesmode. Med humor och intelligens gjorde hon det rumsrent att klä sig i sexigt. I alla fall om man var fransyska. I radikala Sverige var genombruten spets, höfthållare och exklusiv brodyr synonymt med kvinnoförtryck – eller något för dumma blondiner som inte begrep bättre. Fransyskan hade dock aldrig riktigt släppt taget om sin mer traditionellt kvinnliga underklädesgarderob och Chantal Thomass gjorde omedelbar succé.

Lika omtalad som Chantal Thomass blev snart även Madame Sabbia Rosa vars lilla butik på Paris vänstra strand sedan öppningen 1977 varit ett givet resmål för kvinnor (och män) med smak för sinnliga sensuella små plagg att bära närmast huden. I gästboken finns signaturer som Cindy Crawford, Claudia Schiffer, Dustin Hoffman, Kate Moss, Madonna, Catherine Deneuve och Naomi Campbell. På galgarna hänger sidenlinnen med matchande slinkiga rockar, spetsdekorerade trosor och behåar, allt i en vibrerande färgskala. Mossgrönt, orange, plommon, fuchsia, petroleum, turkost, mocca – finns inte den färg man önskar sig, så ordnas det av eleganta Madame Sabbia Rosa som själv står bakom disken och givetvis är av en obestämbar ålder. Självklart kan man här också få en behå uppsydd efter ens egna mått.

Skräddarsydda underkläder, lingerie couture, är en fransk specialitet och ett gammalt hantverk som inte bara återfinns hos Sabbia Rosa utan också förs vidare av bland annat Carine Gilson, Vannina Vesperini och Cadolle förstås. Cadolles butik är försedd med en ateljé runt hörnet där släktingen Poupie Cadolle ser till att kungligheter, kändisar och kvinnor med smak och pengar får välsittande vackra under. I arkivet finns över 400 olika behåmönster att utgå ifrån. En beställning börjar med en provning av sex till sju behåmodeller, sen går man vidare till färg och material. I stort sett vilken kulör som helst är möjlig. Allt kan färgas in. Från hakor och hyskor till elastiska band. Spets, är Madame Cadolles favoritmaterial. Siden är sexigt men det gör inte bysten stöd, har hon sagt. Och etiketten Lingerie Made in France skall verkligen tolkas bokstavligen. Inom lingerie couture används oftast inhemskt vävt siden och spetsar från gamla anrika spetscentrum som Lyon och Calais.

Hos Carine Gilson couture, som startade 1994, är retrokänslan hög. Gördlar av 40-tals snitt samsas med formande höga trosor. Allt dock i ljuv spets och sinnlig siden. Långt ifrån varuhustes pansartrosor som lovar att suga in och forma om oönskade utbuktningar. Inte fullt så formande, men lika ljuvliga, är de färgsprakande eleganta spetsdekorerade minimala sidenplaggen hos Vannina Vesperini som lanserade sitt märke 1996 och snabbt blev ett namn synonymt med underkläder att bära synligt. Vilket också gäller för årsbarnet Fifi Chachnil vars prickiga balconetter med matchande string och dunförsedda negligéer är som gjorda för kvinnor med känsla för glamour, flirt och humor. Tål att tittas på gör också de smått burleska underkläderna signerade Eva Rachline som hämtar inspiration till sina kollektioner från den klassiska varitén, shower med bensprattel och filmens glamourösa värld.

Men, allt franskt hudnära för inte per automatik tankarna till hemlighetsfulla boudoirer, förförelse och forna tiders glamour. Hos Princesse Tam-Tam, som startades av systrarna Hiridjee 1985, är anslaget mer vardagsbetonat. Deras satsning på fräscha roliga underkläder i trendiga färger och mönster blev en enorm framgång och idag återfinns man i stort sett över hela världen. Men det minimalistiska då, är det ett helt okänt begrepp på den franska underklädesavdelningen? Pas de tout! Inte alls. Dess fana hålls högt av Erès (bilden högst upp), ett barn av sin tid får man väl säga. Från början sysslade man bara med badkläder men 1968 beslöt Irène Leroux sig för att expandera familjeföretaget – vilket innebar en satsning på försäljning av snygga enkla baddräkter året runt. Ett helt nytt grepp i Frankrike. Småningom adderades underkläder så enkla och välsittande att de är rena rama underverken. Minimalistlooken och badkläder året-runt gick hem. Och än idag är det till Erès man får sätta sitt hopp om man vill ta sig ett dopp mitt i vintern. För i Frankrike är det inte bara restaurangernas menyer som är säsongsanpassade, utan även avdelningarna för allt det där närmast huden.

Lingerie parlör:

Bas: strumpor som bärs till höfthållare

Culotte: trosor

Chemise: lårkort nattlinne/underklänning

Camisole: linne

Collants: strumpbyxor

Guêpière: korsett och höfthållare i-ett

Porte-jaretelle: höfthållare

Soutien-gorge: behå

Underbar Paris shopping:

Email

Facebook

Linkedin

Twitter

Google