Då och då gör den kära luvtröjan comeback. Fast helt bortglömd har den ju i ärlighetens namn inte varit. I de yngres garderoben har mjukisen i college med inbyggd ”mössa” och med ”vantar” mitt på magen i form av förvaringsficka alltid varit en praktisk stapelvara. Och på amerikanska universitet, hörde den till sportmunderingen redan på 30-talet.
Men riktigt trendig blev ”munktröjan” (kärt barn har många namn) först med 80-talets faiblesse för dans och träning. Ur 70-talets hip-hop föddes breakdansen som snabbt spred sig som en löpeld över hela världen. Och konsten att kunna göra en ”head spin”, snurra på huvudet, krävde en helt egen klädstil – tåliga gympaskor och mjuka tröja med luva. Och med märkena var det supernoga. Adidas, Nike och Reebok var häftigast – tills de blev för mainstream. Man ville ju inte vara någon ”Svensson”.
Med 80-talets nyväckta kroppsmedvetenhet följde också en boom för jogginkläder och sportigt mode överhuvudtaget. Amerikanska designern Norma Kamali (född 1945) var pionjär med sin utveckling av funktionella vardagskläder gjorda i material som tidigare bara hade synts i svettiga gympasalar och designade mjuka bredaxlade power-plagg i grå college.
En bekväm släkting till hoodtröjan (som den kallas på swenglish) är förstås anoraken. Den vindtäta allväders jackan med sköna hängfickor och skyddande luva. Men i England är en anorak inte bara en bekväm jacka. Det är också ett slangord för ”tönt” då anoraken är alla train-spotting nördars favoritjacka när de i ur och skur står och spanar på tåg och lär sig tidtabellerna utantill.
På 2000-talet plockades luvan upp i kläder för urban överlevnad. Vexed Generation lanserade 2001 kollektionen SABS vars förkortning stod för ”see and be seen”. Anoraken med luva hade i deras händer förvandlats till ett högteknologiskt plagg med inbyggt skydd mot både för hårt klimat, luftföroreningar och övervakning. Inte för inte är hoodtröjan proffsdemonstranternas favorituniform. Med luvan på kan man protestera med anonymiteten i behåll.
Kommentera