Att utsätta sig för både skarpa preparat och vassa knivar för att bli ett par snäpp snyggare gjorde vi redan på 1880-talet. Då blev ”skinning” blev populärt i USA.
”Skinning” gick ut på att kvinnor hos särskilda ”peelers” fick det yttersta hudlagret bortfrätt med hjälp av den giftiga syran fenol. En behandling som ledde till att ansiktet blev både fruktansvärt svullet och småsårigt. Småningom bildades ny hud, som förstås upplevdes som yngre än den gamla avlägsnade. Ett tillvägagångssätt som används än idag, fast nu med lite mildare syror.
Tidig plastikkirurgi, vid 1900-talets början, gick ut på att injicera paraffin under huden för att fylla ut kinder och ögonlock. Även kosmetisk kirurgi med hjälp av skalpell fanns att tillgå för den djärve. Oftast handlade det om att korrigera en näsa. Men också reguljära ansiktsluft gjordes, vilka ofta resulterade i missnöje då det inte var ovanligt att förlamningar inträffade med ett delvis hängande ansikte som resultat.
”Clipping” var en annan tidig 1900-tals metod som gick ut på att musklerna mellan ögonbrynen helt sonika klipptes av vilket ledde till att det blev omöjligt att rynka ögonbrynen. Resultatet blev förstås en panna utan rynkor mellan ögonbrynen. En slags föregångare till dagens botox behandling där muskulaturen istället förlamas på kemisk väg.
Kommentera