Igår afton var jag på en trevlig apéro hemma hos galleristen Ciléne Andréhn och dottern Chloé. Champagne rakt igenom. Underbart. På plats var också vännerna tillika den dynamiska duon Maya Eizin och Bruno K. Öijer, När det var dags att säga godnatt sade jag att jag tänkte gå och lägga mig med en dålig deckare. Det tyckte förstås Bruno var dumt, en ordkonstnär som han är. Han föreslog läsning av L’Homme qui regardait passer les trains, av Simenon. Sagt och gjort! Nu ligger den på nattduksbordet. Kvällen var ytterst dunkel, men Bruno känns igen på sitt signum: hatten. Och Maya på sin alltid så snygga frisyr. Nu väntar ett arbetspass vid tangenterna. Ett förord skall skapas.
Kommentera