Puh! Idag blev sista essän till min kommande bok ”Banbrytande Mode” klar (Atlantis förlag). Essän fick namnet Kurtisanen, korsetten och Vivienne Westwood. Själva arbetet med boken är förstås långt ifrån klart, bara för att jag är färdig. Nu tar eminente redaktören Johan Rosell vid, sedan skall formgivaren Sture Pallarp svinga sitt spö över det hela. Att göra bok är en lång process. Och varje gång är den andra olik. Denna gång är allt nytt för min del, från redaktör och formgivare till förlag.
Hos Atlantis, med förlagschefen Helena Hegardt vid rodret, råder en otroligt bra stämning. Jag är väldigt glad för att ha hamnat där. Hos Bonnier Fakta, mitt gamla förlag känns utgivningen idag lite desperat, för mycket fokus på LCHF, 5:2 och liknande dagsländor, enligt min mening. Visst, sådant säljer, men bara för stunden. Och konkurrensen på mat och kroppsavdelningen är stor, de flesta nöjer sig med att läsa om samma ämnen i billigare magasin. De stora förlagen har helt enkelt fallit offer för ”det senaste” och ”snabba cash”. Inte ens ett avlidet författarskap får längre vila i frid och anses som avslutat. Som överlevnadsstrategi har ett annat av mina gamla förlag, Norsteds (som sedan ett bra tag tillbaka är till salu), bestämt sig för att Stig Larssons berättelser om Mikael Blomqvist och Lisbet Salander skall leva vidare. Osmakligt. Antar att David Lagercrantz, som skall skriva, har lätt ångest inför uppdraget. Hoppas den ekonomiska dealen dövar en smula (nej, jag är inte ironisk, unnar varje författare att tjäna storkovan).
Ångest hör för övrigt bokprocessen till. Det finns alltid moment man ångrar. Jag ångrar till exempel att min bok ”Underbart!” (Bonnier Fakta) blev en bok som både gav tips, och berättade om underklädernas historia – kopplat till populärkultur, politik, medicinska upptäckter med mera. Den där tips-delen hade jag gärna sluppit. Men man får välja sina strider. och när det gäller min biografi om Margó Fallai (Norsteds) ångar jag att jag inte höll fast vid min initiala idé, att mellan varje kapitel (i vilka Margó berättar om sitt liv i jag-form) ge plats för egna reflektioner kring Margó, det hon nyss berättat om, och nuet. Som sagt, man får välja sina strider.
Kommentera