Fira jul i Paris är toppen, särskilt om man är ensam. Allt är öppet, full rulle överallt, särskilt i mina matkvarter i sjätte.
Det finns Parisofiler som trots att de bara har ett par timmar till övers vid ett flightbyte på Charles-de-Gaulle slänger sig på RER tåget in till Paris. Fyrtio minuter senare hoppar de av vid Saint-Michel. Den inre kompassen är inställd på korsningen rue de Buci/rue de Seine i sjätte arrondissementet. Här, i hjärtat av Saint-Germain de Près, är nämligen Parisatmosfären så tjock att den skulle gå att förpacka på burk. Och svårt beroendeframkallande.
Har man ont om tid är Au Chai de l’Abbaye (26, rue de Buci) ett givet mål. Klockan är alltid rätt för ett besök här. På morgonen kan man få sig en petit déjeuner complet, fransk frukost baserad på två ljuvligt frasiga croissanter. Vi lunchtid förvandlas Au Chai de l’Abbaye till en fullsmockad krog med idel roliga stammisar kring borden. Rätterna är delvis rustika. Vad sägs om ”Chou farci” eller ”Cassoulet”? Är ”Saucisse de Lyon avec d’Aligot” dagens rätt är den ett måste. Korv från Lyon med ett potatismos uppblandat med smält Cantalost. Kvällstid inträffar nästa förvandling, då blir Au Chai de l’Abbaye en äkta ”hot-spot” och utsökta viner på glas serveras samt tilltugg i form av ”tartines”, små smörgåsar toppade med exempelvis rökt lax eller rillette.
Stannar man länge och vill variera sig är rue de Buci och rue de Seine kryddade med matmöjligheter. På hippa Le Bar du Marché (75, rue de Seine), alldeles i korsningen, sitter man för att synas – och syna andra. Samt nöjer sig med ett glas eller två. Paul, snett mitt emot, hoppar man över. Det må se ut som ett autentiskt bageri och café, men är idel fejk. På folkliga brasseriet L’Atlas (11, rue de Buci) äter man med fördel skaldjur och ostron när det är säsong. Vintertid är deras ”Choucroute garni”, surkålsgryta med korv och fläsk, så mättande att man aldrig mer vill kika på en meny. Den modige beställer ”Andouillette”, inälvskorv som smakar, ja – det lämpar sig inte i tryck. Men vi kan konstatera att smaken är som baken. Och ju fler AAAA korven har i menyn, desto fränare smak. Skulle man sedan vilja spela på hästar, går det bra att göra en trappa upp hos L’Atlas. Och är man efteråt sugen på en glass, köper man den med fördel tvärs över gatan hos Amorino (4, rue de Buci). Här ringlar sig kön ofta lång heta kvällar. Artificiella smaker och färgämnen är bannlysta.
Är man ute efter något litet och raffinerat är delikatessbutiken Da Rosa (62, rue de Seine) med sin trevliga och åtråvärda uteservering ett bra val. Här serveras tapas rätter som nötig bellota skinka, lufttorkad lomo, svalkande gazpacho och fårost från Baskien. Men också en ljuvlig risotto. Personalen kan vara lite förvirrad, men charmig. Stället drivs av José da Rosa som innan han öppnade eget försåg Paris topprestauranger som l’Atelier Joël Robuchon och Hélène Darroze med välsmakande ingredienser. Vinlistan innehåller riktiga godingar. Besök gärna toaletten en trappa ned, för då passerar du valv med skinkor på tork och vinkällaren.
Småbarnsföräldrar med drömmar om Paris, skall inte avstå från att göra dröm till verklighet. Rue de Buci och rue de Seine är tvärtom ett perfekt mål för både små och stora. Ett stenkast bort, på Boulevard Saint-Germain, finns i skuggan av kyrkan Saint-Germain en liten lugn lekpark. Och till Luxembourgträdgården, en oas med ponnyridning, plaskdamm, toaletter och spännande lekpark för de större är det bara en tio minuters promenad.
I kvarteren finns gott om hotell. Det enkla Louisiana (60, rue de Seine, www.hotel-lalouisiane.com) ser inte mycket ut för världen, men är en kultadress. Här har många franska kulturpersonligheter bott mer eller mindre permanent. Bland annat hade Simone de Beauvoir hotell Louisiana som fast adress under många år. Smått osannolikt parisiskt är budgetresenärernas hotell Le Petit Trianon (ingång från 2, rue de l’Ancienne Comedie) med utsikt ut över rue de Buci. Välsignas man med ett hörnrum ser man rakt ner på Café Le Buci som alltid är festligt och fullsatt. Att det inte finns teve på rummet kommer man inte ens notera. Le Petit Trianon är dock inget för veka hjärtan. Hiss finns inte, och trapporna är branta. Men läget är fantastiskt.
Skulle man vilja ha picknick på rummet finns det ett antal traiteurer att välja emellan som säljer färdiglagat att ”à emporter”, det vill säga mat att ta med hem. Da Rosa är en. Hos J.S.F.P Traiteur (8, rue de Buci) lockar butikens barska damer med allehanda patéer, aladåber och halva humrar. Grannen Carton (6, rue de Buci) är berömd för sin baguette. Grillad kyckling köper man med fördel hos den alltid glada slaktaren, Boucheri L. Le Foll (79, rue de Buci). Basvaror finns i dörren bredvid hos Champion och säsongens frukt och grönt säljs på den lilla marknaden precis i korsningen rue de Buci/rue de Seine. Godaste skinkan, för att inte tala om salladen på buljongkokta puylinser, säljs hos Terroir D’Auvergne (32, rue de Buci) en butik inte större än en kiosk och specialiserad på mat från distriktet Auvergne. Killarna i vinhandeln Nicolas (13, rue de Buci) korkar gärna upp flaskan åt dig om du skulle sakna korkskruv. Och är det asiatiskt du är sugen på, så styr stegen mot enkla Delices de Buci (14, rue de Buci), här kan man äta på plats – eller ta med. Ja, vad kan man egentligen mer begära av ett gathörn?
Så här hittar du till rue de Buci/rue de Seine i sjätte arrondissementet:
Ta RER tågot till Saint-Michel och promenera.
Ta métron till Odéon eller Mabillon.
Kommentera