På Nordiska Museet i Stockholm pågår det visst en utställning om ränder. Skall försöka hinna se den. Måste bara försöka få klart min nästa bok …idag ägnar jag mig åt research, och hittade då en egen gammal text om ränder, den publicerades som en DV Retrotext (DV = Damernas Värld) år 2003. Här kommer den i repris!
Det har gjort studier som visar, att ungar på en skolgård, iklädda randigt, typ från Polarn och Pyret, uppfattas som mer rörliga än barn i enfärgat. Och ungar som rör sig, verkar ha roligare än stillastående kompisar. Och har man kul – då är man också glad. Så klär vi oss i randigt, kommer vi alltså att uppfattas som roliga och glada. Eftersom vi suger upp andras uppfattningar om oss själva, som om vi vore wettexdukar, kommer vi följaktligen också att känna oss gladare. Om sen ränderna kommer från Versace, Cacharel, Sonia Rykiel eller Miss Sixty – det spelar ingen roll. Av samma anledning, att ränderna roar, är clownens kläder randiga.
Men ränder har inte bara en stämningsförhöjande funktion. Det finns inget mönster som är så laddat – och så tvetydigt, som det randiga. Historiskt har randiga kläder, ända sedan 1200-talet, suttit på avvikarna i samhället. På skurkar, horor och dödsdömda. I kartböckerna har ränderna markerat annekterat område. Ett tvärrandigt plastband, med ränderna en aning snedställda, knutna kring träd i en skogsdunge, signalerar avspärrat – och för genast tankarna till polis. Ränder är alltså inte enbart roliga, de även oroar. Som alla mönster är ränderna bärare av koder. De kan vara patriotiska, men också hotfulla och olycksbringande. Tänk bara på de nazistiska koncentrationslägrens fångar, och de kläder de tvingades bära. Aldrig tidigare har ränder, placerade på människokroppen, varit så förnedrande och plågsamma.
Rändernas färg, och bredd, bestämmer hur vi ska uppfatta dem. Skillnaden mellan en bilhandlare och en aristokrat, kan vara millimeterfin – om de båda bär randig kostym. Den förres är förstås bredrandig, och därmed en smula vulgär. En kvinna iklädd något svartvit randigt, framstår gärna som lite vild och djurisk. Men rändernas betydelse är inte konstant. Även om deras funktion kan vara det. Vertikala ränder gör att man ser bredare ut, horisontella ränder kan göra figuren smalare. – om de har rätt bredd vill säga.
Det går mode även i ränder. I år (anmärkning: 2003) ska dom vara knallfärgade, ungefär som innehållet i godispåse. Men varför så gladrandigt just nu? Kanske som en motvikt till livets realiteter, till vår konfliktfyllda vardag – som i sin tur återspeglas i combatmodet. Vi behöver ha lite kul helt enkelt. Enklaste vägen går via det randiga. Det gäller dock att se upp, så att man inte misstas för en reklampelare för GB glass.
Kommentera