Snott är snott – lite om det här med designstöld.
Jag skulle gärna äga en skinnjacka av Rick Owens. Tyvärr ligger det bortom min budget. Döm om min förvåning när jag häromkvällen fick syn på jackan i ett skyltfönster på Rue Saint-Sulpice och försedd med en prislapp som skulle kunna göra dröm till verklighet. Naturligtvis var det ingen äkta Rick Owens. Det var en taskig kopia hos den växande kedjan Maje. En kedja som liksom många andra billighetskedjor utan att generas snor andras idéer, ibland rakt av. I Sverige har vi sedan länga vant oss vid att köpa billiga kopior av dyrare original, både vad gäller kläder och möbler. Det är bara att slinka in på närmaste H&M. Eller klicka hem något från IKEA. I våras sålde bland annat Åhléns en väska för ett par hundralappar som var löjligt lik en populär väskmodell signerad det franska modehuset Cèline. Listan på designstölder kan faktiskt göras hur lång som helst, och den pågår säsong efter säsong.
En som nyligen blivit bestulen är en svensk konstnär vars verk ”I was young” hamnat på avvägar, eller hur man nu skall uttrycka det. För visst påminner meddelandet på JC:s t-shirt väldigt mycket om verket i fråga? Se på bilderna och döm själv. Ordalydelsen är densamma, liksom den grafiska formgivningen. Endast typsnittet är ett annat, och så materialet då… från vägg till kropp.
Vi här på Oss Granntanter Emellan hade tänkt göra en större artikel om stölder i modevärlden, och hörde av oss till JC och dess designer Rasmus Wingårdh med följande fråga: Hur tänkte ni här, när ni rakt av tog en svensk konstnärs verk och placerade det på en t-shirt, utan att fråga?
JC har inte velat svara. Istället har vi nu fått höra (av annan källa än JC) att de precis erkänt stölden, och kommer betala konstnären i fråga. I dealen ingår att om offret (dvs konstnären i det här fallet) inte säger ett knyst om det hela, så blir ersättningen större. Ett väldigt vanligt förfarande i modevärlden. Man tjuvar, och pröjsar, samt ser till att offret tystas. Då ingen får prata om vad som hänt, blir det också svårt att uppmärksamma det hela i media. För några år sedan stal Gina Tricot illustrationer rakt av från designern och illustratören Lovisa Burfitt, och placerade dem på sina egna billiga t-shirts. Lovisa Burfitt stämde Gina Tricot, och vann. Att den historien gått till eftervärlden, beror på att ”håll käft” klausulen aldrig kom med i dealen. Men hur bör man agera som enskild person när jätten glufs-glufs snor kommer och tjuvar ens verk och arbeten. Vi frågar Lotta Ahlvar, vd för Svenska Moderådet, vad tycker du att man bör göra om man blir bestulen?
– Det krävs aktiva insatser från den som drabbats av kopiering eller varumärkesintrång. Stor eller liten företagare, man måste ha en bra försäkring för immateriella rättigheter där också ett rättskydd ingår. Att ha ett försäkringsskydd som gör att man faktiskt vågar pröva saken rättsligt utan att riskera hela sin ekonomi är otroligt viktigt. Att ha tillgång till god juridisk rådgivning är också bra. Kanske kan en duktig jurist spetsa till ett brev så att företagets ledning överväger att betala kompensation utan att man inte behöver ta till förfarandet med stämningsansökan. Medlemskap i någon branschorganisation (KIF/KRO för konstnärer och Sveriges Designer för designer) där försäkring och juridisk hjälp delvis ingår i medlemskapet är en bra grund.
Uppdatering den 2 augusti. JC har hört av sig och säger så här:
”Bakgrunden är dessvärre ett rent misstag från vår designavdelnings sida och plagget har sedan detta kom till vår vetskap tagits ur försäljning. Vi har brustit i våra interna rutiner och vi ska naturligtvis säkerställa att det inte händer i framtiden.”
Kommentera