Damtidningarna dignar av nya frisyrer ständigt och jämt, mycket är snyggt. Tyvärr ser jag sällan dessa snygga frisyrer ute på stan.
Unga kvinnor föredrar långt hår, liksom jag av naturliga skäl. Det är snyggt, lätt och klassiskt. När kvinnan utbildat sig klart, fått jobb och börjat bilda familj, så dyker ett intressant problem upp: Usch vad jobbigt det blev med långt hår, kan man verkligen ha långt hår efter 35?
I århundraden har både kvinnor och män haft långt hår oavsett ålder. Vissa tidsperioder har det dock varit senaste mode att ha en kort ringlande antik frisyr. Många väljer att klippa av sig håret med varierande slutresultat och sedan stannar det där. Åren går och frisyren förblir densamma. Blond och rufsig, eller mörkt rockig. Intresset för den egna looken har helt stannat upp av förklarliga skäl. Man följer varken tiden eller det egna åldrandet.
Många har valt att stanna upp i tiden då man kände sig ung och fräsch och den looken funkar nästan aldrig i nästa livsfas, såtillvida du inte hittat din stil. Har man hittat en stil man följer och känner sig bekväm med, då brukar den fungera jämt. En stilfull person brukar av bara farten följa tiden, så hon brukar sällan se omodern eller dammig ut. Det mest traumatiska med håret verkar vara de grå stråna. Att upptäcka dem verkar för många vara en fasansfull upplevelse. En slags skamkänsla börjar infinna sig och man gör allt för att dölja det. Orsaken till hårfärgsbyte kan vara genetisk, ålderdom eller en traumatisk händelse. Hårstråna blir gråvita för att pigmentcellerna slutar producera melanin. När håret inte längre tillförs melanin blir stråt gråvitt. Än så länge finns det inga ”botemedel” men den som uppfinner den permanenta lösningen kommer att bli miljardär inom loppet av en minut.
Om man väljer att behålla sin nya naturliga hårfärg så kan en riktigt kort frisyr, inklippt efter huvudets form, vara väldigt raffinerat. Har man ett vanligt svenskt hår så är pagen oslagbar. Och tillhör man den modiga sorten så är det bara att låta håret växa och bli riktigt långt.
Tänk på att hudfärgen ändrar ton när det grå infinner sig, en ton som passar den nya hårfärgen. Med lite nya makeupfärger känns plötsligt det gråvita väldigt raffinerat.
Jag har full respekt för om man vill dölja sina nya gråvita kamrater, eftersom de associeras med ålderdom och det är det värsta som finns för en kvinna. Tänk att bli gammal i förtid! Hemska tanke. Tyvärr känner jag 20-åringar som redan är saggiga och 85-åringar som känns extremt vitala och snygga trots vitt hår. Ålderdom sitter i huvudet, inte utanpå huvudet. I männens värld heter det ”de grå tinningarnas charm” eller varför inte att mannen är en gammal ”silverräv”, flott ska det vara.
Är man nu inte nöjd med sin nya hårfärg, måste man vara lite noga med hur man motar Olle i grind. Tänk på att undvika färger som går mot gult och rött, håll dig till kalla nyanser. Försök att gå nära din egen hårfärg och glöm inte att din egen färg också har ändrat sig på vägen. Fiffigast är nog att gå till frisören om man vill ha det riktigt snyggt gjort, en hantverkare som är bra på färg och slingor, vilket verkligen inte alla är bra på. De bästa frisörerna ser till att kunden sakta men säkert låter det gråvita växa ut med en vettig slingning. Det blir ju helt galet att försöka dölja den vita utväxten i ur och skur. Ingen vettig kvinna orkar hålla på med det. Tänk den dagen man glömmer eller att tiden inte räcker till för att kamouflera sig. Så tänk till både en och två gånger innan du väljer strategi, om den nya färgen ger sig till känna. Och för guds skull, välj det som känns bäst!
Kommentera