Marni – från exklusiv pärla till allmängods
Modevärlden har alltid haft sina egna lite hemliga älsklingar. Sedan ett par år tillbaka heter hon Consuelo Castiglioni. Men efter att H&M strax före årsskiftet 2011/12 gick ut med att Marni skulle bli nästa samarbetspartner kunde plötsligt varenda fashionista stava till hennes namn. Tyvärr. För en pärla som Consuelo Castiglioni vill man nästan behålla för sig själv, ungefär på samma sätt som man vill behålla adressen till Paris bästa bistro för sig själv (okej då: Le Chateaubriand, 129 avenue Parmentier, 11e), för att inte tala om adressen till den där skobutiken ett stenkast från varuhuset Le Bon Marché som säljer skor från Stella McCartney, Pedro Garcia och Chloé för en spottstyver (haha, glöm den adressen). Nåja. Det kanske bara är bra att hela världen får tillgång till Consuelo Castiglionis skarpa design, härliga mönstervärld och mustiga färger.
Fast faktum är att hela världen mer eller mindre redan har det. Särskilt färgerna. För Marnis färgpalett har inte bara blivit flitigt kopierad, utan också fungerat som inspiration för många designers. Men det är väl bäst att inte nämna några namn. Kanske. Men kombinationen senap och turkost, liksom lila och brunt, är typiskt Marni, som alltså är Consuelo Castiglionis skapelse. Faktum är att den typiska Marni silhuetten, den äggformade med ¾ långa ärmar, också fick ett genomslag som sträckte sig långt utanför Marnis eget varulager. För att inte tala om konceptet leggings i kombination med väldigt klumpsulade men samtidigt vrålsexiga boots. Och virkade armband med inslag av metall (finns gör-det-själv beskrivningar på nätet) samt stora skulpturala halsband som blandar textil med metall. Marni har helt enkelt influerat så pass många, både enskilda namnkunniga designers och stora kedjors mer anonyma men ack så trendkänsliga designkollektiv, att vi helt enkelt promenerat omkring i Marnikopior i flera säsonger, utan att kanske känna till det. Marnivibrationer har under årens lopp återfunnits hos både Marc Jacobs och Acne, samt inte minst hos COS vars kollektioner ibland är rena rama Marniderivatet.
Consuelo Castiglioni, som är född 1959 i Chile men uppvuxen i Schweiz-italienska Lugano, grundade Marni i Milano 1994. Det är alltså en arty 18-åring vi har att göra med. Och ett familjeprojekt. Det hela började med att maken Gianni arbetade med päls, och det fullkomligt kliade i fingrarna på Consuelo Castiglioni när hon såg de tråkiga tantpälsarna som alltid blev resultatet. Tänk om man skulle kunna hotta upp dem lite? Göra päls till en angelägenhet för kaxiga modemedvetna väldigt unga damer. Sagt och gjort. Consuelo Castiglionis pälsar fick färg och råa avslut, fogades samman med tyg, samt hölls ihop med bara en tunn lädersnodd, och gjorde succé. Men pälsarna behövde ju sällskap i form av toppar, kjolar, strumpor, väskor, smycken, ja, you name it. Sagt och gjort igen. Consuelo Castiglioni har sedan starten fullkomligt spottat ur sig den ena träffsäkra kollektionen efter den andra. Idag är den gråsprängda maken Gianni vd i Marni medan deras dotter Carolina sköter den snygga och roliga online butiken.
Men vad är då Marnis signum? Färgerna är alltid lite lätt dämpade, smutsiga om man så vill. Och kombinerade så att vibrationer uppstår. Kläderna är definitivt kvinnliga, men med en lätt svullen skulptural form och ett snitt som gör de till ett lagom uppstudsigt statement. Den kraglösa kappan med sitt runda axelparti är absolut ett ikonplagg, liksom den nästan ärmlösa lätt utställda mönstrade toppen i silke med rund ringning och sömmar i avvikande färg. Visst kan man ibland skönja referenser till föregångare som Balmain och Balenciaga, särskilt när det gäller silhuetten. Och ibland finns ett släktskap med Prada. Men vad gör det, om vi inte kunde jämföra Marni med något redan bekant, då skulle ju Marni vara rena rama ufo företeelsen.
Sist men inte minst så har vi mönsterprakten. Anslaget är ofta extremt grafiskt, det är romber och rutor, men passerat förbi har också upplösta impressionistiska solnedgångar gjort, liksom molekylära tribalformationer och breda penselstreck. Och arty så det förslår är Marnis sköna lite löst sittande t-shirts försedda med motiv som gör dem till rena rama samlarobjekten. 2009 pryddes de bland annat av den brittiska popkonstnären och 60-tals ikonen Peter Blakes collagedamer. Samma år presenterade man också ett samarbete med Kim Gordon, konstnär och tillika sångerska i Sonic Youth, hennes tecknade ansikten fick pryda både plagg och väskor. Snacka om collectors item!
Men hur ser då ett typiskt Marni fan ut? Ja, Marni älskas av kvinnor i alla möjliga åldrar, som vill vara snygga och feminina, utan att framstå som ett mäha. Som vill se lika kaxiga ut som de känner sig, utan att behöva krypa in i någon Lisbeth Salander mundering. Och som vill vara sexiga, utan att behöva shoppa hos Agent Provocateur. Underkläder ingår för övrigt också i Marnis sortiment, härliga sidensaker med en lätt retrokänsla, och alltid i fantastiska kulörer. Inte sällan faller konstnärer, skådespelare och författare pladask för Marni. Till Marni fansen hör bland annat Maggie Gyllenhaal, Gwyneth Paltrow, Cameron Diaz, Thandie Newton och Nina Ricci.
Som familjeprojekt har Marni också skrivit in sig i en italiensk tradition (nej, jag tänker inte på maffian). Andra modefamiljer är exempelvis Missoni, specialiserade på färgmättat stickat. Och så Fendi som numera också förknippas med juveler eftersom Fendi dottern Delfina Delettrez lätt morbida smycken med all rätt går hem i modevärlden. Och så har vi förstås Gucci och Versace som ju båda fyllt sidor i kapitlet mord i modevärlden.
Hemma hos Consuelo Castiglioni, som är en finlemmad kvinna med mycket humor, verkar dock allt gå lugnt till, det hon fruktar allra mest är faktiskt bra väder. Vilket bottnar i att varje större Marni händelse, som en ny butiksöppning, skett samtidigt som det antingen spöregnat eller stormat. Bra väder ses helt enkelt som ett dåligt omen!
Kommentera