Är nu klar med Grace Coddingtons självbiografi. Den var, eh…väldigt lättläst. Dels så var den maskerad till en omfångsrik historia med hjälp av bokstäver för sjuåringar som nyss lärt sig läsa (praktiskt för oss 50 nånting visserligen) och tjockt papper, men den var också lite väl grund. De sista kapitlens namndroppande blev till slut lite väl enahanda, även om det var namn som Bruce Weber, Irving Penn, Helmut Newton, Helmut Lang å Madonna å 137 till tungviktare som svischade förbi i typstorlek 18 punkter. I efterordet skriver Grace över hur förvånad hon är över att ha skrivit en bok, då hon bara läst två under hela sitt liv. Just det märks kan jag säga. Skrivandet kräver att man läser. Nu över till Mo Yan istället, julklapp från dottern Lydia.
Kommentera