För mig handlar smink om välbefinnande, det är både roligt och kreativt. Man kan faktiskt visualisera insidan på utsidan. Om man känner sig som en blomma inombords varför ska man då gå omkring och se ut som en gråstensgubbe, om man absolut inte vill?
Som liten flicka var det fest då jag fick dyka ner i mammas sminkväska eller om jag fick ett kasserat läppstift eller puder och så har det varit sedan dess. Jag tror att jag började sminka mig publikt när jag var 12. Eftersom jag inte hakar upp mig på tiden, så kan det lika gärna varit då jag var 13. Då var det mascara, blå ögonpenna, lite rouge och läppglans som gällde, gärna sådant som luktade frukt. Tipsen var många i alla damtidningar, engelska och amerikanska Vogue. Så det var bara att suga i sig.
Eftersom jag alltid varit intresserad av den yttre självbilden och vad man kan och vill säga med den, så utvecklades även min sminkteknik genom åren. Med smink kan man göra underverk. Tyvärr har den svenska vuxna kvinnan ofta stannat upp i smink utvecklingen. Stoppet skedde under studietiden, en period som de flesta upplevde sig vackrast och mest attraktiva. Tiden efter har mest bestått i jobb, familjebildning och att vara duktig flicka. Då finns det noll tid att ägna sig åt sitt utseende, det känns ytligt, frivolt och nästan lite oanständigt. Och det är ju inget konstigt med det, för nästan alla är ju så och om man skulle hoppa ur den mallen, så kanske man blir utsatt för det onda ögat och det är inte roligt. Luther hänger fortfarande runt lite i stugorna.
Vi har tyvärr fått för oss att ung är lika med vacker och vuxen lika med ful. Håller vi med om det? Absolut inte! Det finns lika många vackra vuxna som det finns unga och tvärtom. Jag ska nu predika en floskel som stämmer, det vackra behöver inte alltid sitta på ytan!
Har träffat många traditionellt vackra människor i alla åldrar som varit ganska dryga i sin personlighet. Plötsligt händer något som de ej räknat med, man blir inte bländad av den yttre skönheten eftersom den inre tarvligheten tar över och då är det inte så kul längre. Jag är av den åsikten att alla är ok, så länge man är snäll och vänlig. Men att piffa på sitt yttre lite extra har aldrig skadat någon, snarare tvärtom, så länge det inte blir som ett fängelse, att man ej kan gå utanför dörren utan smink eller frisyr. Själv sminkar jag mig nog nästan 80 % av tiden, för att jag tycker att det är kul och vill respektera mina medmänniskor med en liten extra ansträngning.
Kommentera