Idag lämnade en gammal god hundvän jordelivet, den underbara lilla nätta taxen med halv svans, Betty Stödberg. Hon blev 17 år och somnade in fint i matte Stödans famn. Idag ville inte bakbenen fungera och det var mycket virrigt. Hon var helt enkelt färdig för en färd upp till hundhimlen. Det finns ingen hund som haft det så bra som Betty. Stödan har skött henne som ett lindebarn, hon har alltid fått det bästa av allt. Ibland har även jag blivit avundsjuk. Mina hundar har levt som i ett fångläger om man jämför med Bettys liv och leverne. Flotta veterinär Bonnier kände att nu var det klart för tant Betty att vandra vidare. Nu är hon i hundhimlen.
Där kan hon umgås med mina gamla bulldoggar Gunnar och Anders och bostongubbarna Åke och Eddie och mina två underbara turkhundar Pamuk – hon såg exakt ut som Mysan – och den fantastiska jätte hunden Buster, som någon rädd idiot slog sönder och samman, så veterinären fick avliva honom. Saknaden efter alla hundvänner är stor, men tackolov fylls det på med nya. Och vi vet ju att vi alla den vägen ska vandra, dessvärre är det ganska normalt, trots att vi ständigt strävar efter evigt liv. So we will meet again som Vera Lynn sjöng.
Kommentera