Jag stod och väntade på ”mina” studenter utanför ett konstmuseum i Paris. Intendent och museichef var på plats. Jag ber om ursäkt, men de är lite ”retardé”, sade jag. Värdarna ryckte till. Och jag med, för jag hade sagt fel. Borde ha sagt ”en retard”. Det förra betyder lite grovt ”utvecklingsstörd”, det senare ”försenad”. Trött på de alltid sena studenterna brydde jag mig inte om att korrigera språkfelet. Vilket åtminstone för min del gjorde studiebesöket till en kul upplevelse. Särskilt kul kan det dock inte vara att vara handikappad i Paris. Metron klarar inte ens av förälder med barnvagn. Än mindre en rullstol. Bättring har lovats. Men inget händer. Och förståndshandikappade, ja, de syns inte på stan överhuvudtaget. Rena rama forntiden.
Kommentera