Framsidan såg sur och barsk ut. Bak hade damen lyckats stoppa kjolen i underbyxan, så att hela aktern exponerades. Och det var ingen liten nätt sak som tålde att tittas på som vädrades. Kanske var det faktisk Paris bredaste bak. Den beiga underbyxan hade mått därefter (tack och lov). Madame, votre jupe! Damen, er kjol, ropade jag. Snacka om att hon blev tacksam. Jag tycker det är vår medmänskliga plikt att påpeka när det gått tokigt. Av medmänsklig omsorg om alla blir det ingen bild på generös bucklig rumpa. Ni får hålla till godo med Kim och Paris by night.
Kommentera